Mussie Ephrem

En annan bild av Afrika!

2011-02-19T05:42:00.000-08:00

Den afrikanska kontinenten har länge fascinerat mig. Inte för att jag född på kontinenten, inte heller för att det är världens andra största kontinent både till yta och till folkmängd, utan för att denna kontinent är mänsklighetens vagga, med en rikedom av mystik, kultur och naturresurser. För att inte tala om den enorma glädje som finns hos människor oavsett om de lever i Ghana, Togo, Mali, Burkina Faso, Västsahara, Niger, Kenya, Sudan, Eritrea, Etiopien eller Namibia och oavsett hur fattiga eller välbeställda människorna är.

DEN DOMINERADE BILDEN av Afrika i västvärlden är misären i Darfur, krisen i Elfenbenskusten, enpartistaten Eritrea eller den politiska krisen i Zimbabwe och Tunisien. Det är mycket sällan man ser en nyanserad blid av kontinenten. Det är sällan det skapar rubriker att många länder gör ekonomiska och politiska framsteg.

Det är ytterst få människor som förknippar Afrika med mänsklighetens vagga och med att det är en kontinent med mängder av natur- och mänskliga resurser. Med ett gott styre skulle denna kontinent vara en dynamisk kontinent. Frågan är om det trots allt inte är som i Alexander McCall Smith´s böcker där Mma Ramotswe säger ”Tänk om bara fler människor visste att Afrika var mer än alla problem de såg. De skulle älska oss också, så som vi älskar dem”. Ja, tänk om!

AFRIKA ÄR EN KONTINENT som jag det senaste decenniet har försökt förstå mig på, från väst till öst, nord till syd. Vart är denna kontinent på väg egentligen? Det vore fel av mig att hävda att Afrika är en kontinent som utgörs av genuina demokratier. Nej långt ifrån. Enpartistater har länge varit ett slags varumärke för de afrikanska länderna. Men sakteliga har saker och ting börjat förändras och en allmän demokratisering har skett. Vad jag har sett och ser är att det finns en stor rörelse och ett stort hopp, både hos människor och hos de som mobiliserar folket för demokrati och social rättvisa i olika delar av Afrika.

Detta har jag fått se tydligt i min kontakt med människor på denna fantastiska kontinent. Exemplen är många.
När jag träffade människorättsaktivister i Sudan som med knapphändiga ekonomiska resurser kämpar för varje människas okränkbara rätt att hysa en politisk uppfattning. Trots att detta inte behagar regimer och innebär en risk för eget liv och med knapphändiga ekonomiska

Den afrikanska kontinenten har länge fascinerat mig. Inte för att jag född på kontinenten, inte heller för att det är världens andra största kontinent både till yta och till folkmängd, utan för att denna kontinent är mänsklighetens vagga, med en rikedom av mystik, kultur och naturresurser. För att inte tala om den enorma glädje som finns hos människor oavsett om de lever i Ghana, Togo, Mali, Burkina Faso, Västsahara, Niger, Kenya, Sudan, Eritrea, Etiopien eller Namibia och oavsett hur fattiga eller välbeställda människorna är.

AFRIKA ÄR EN KONTINENT som jag det senaste decenniet har försökt förstå mig på, från väst till öst, nord till syd. Vart är denna kontinent på väg egentligen? Det vore fel av mig att hävda att Afrika är en kontinent som utgörs av genuina demokratier. Nej långt ifrån. Enpartistater har länge varit ett slags varumärke för de afrikanska länderna. Men sakteliga har saker och ting börjat förändras och en allmän demokratisering har skett. Vad jag har sett och ser är att det finns en stor rörelse och ett stort hopp, både hos människor och hos de som mobiliserar folket för demokrati och social rättvisa i olika delar av Afrika.

Detta har jag fått se tydligt i min kontakt med människor på denna fantastiska kontinent. Exemplen är många. När jag träffade människorättsaktivister i Sudan som med knapphändiga ekonomiska resurser kämpar för varje människas okränkbara rätt att hysa en politisk uppfattning. Trots att detta inte behagar regimer och innebär en risk för eget liv och med knapphändiga ekonomiska resurser. När jag träffade Mwandawiro Mghange, partiledaren för det socialdemokratiska partiet i Kenya som kämpar inför folkomröstningen för att förnya den kenyanska konstitutionen, bland annat för att de resurssvaga ska ha möjligt att äga mark.

NÄR JAG MÖTTE Oumar Mariko som är läkare och arbetar med gratis vård till de fattiga i Mali. Oumar har också varit med och organiserat motstånd mot det militära styret och president Moussa Traoré. Oumar var ordförande för studentrörelsen i Mali (AEEM) under 1991 års proteströrelse som störtade regeringen. Tillsammans med Cheick Oumar Sissoko bildade han 1996 ett politiskt parti, Solidaritet för demokrati och självständighet (SADI). Partiet är panafrikanskt i sin ideologi och är delvis ett resultat av 1991 års demonstrationer. Partiets kamp för demokrati har lett till att de nu, trots valfusk från regimens sida, har fyra platser i nationalförsamlingen i Mali. Utöver det har partiet lyckats starta nio stycken radiokanaler i syfte att medvetandegöra människor om vad som händer i landet och världen, framförallt ekonomiskt svaga människor som inte har råd att skaffa informationen på annat sätt.

ETT ANNAT TYDLIGT exempel kommer från Burkina Faso. Där besökte jag Hama Arba Diallo som är före detta utrikesminister och numera parlamentsledamot. I det senaste presidentvalet var han den samlade oppositionens kandidat. Han arbetar tillsammans med de progressiva krafterna med att mobilisera människor för förändring genom att hjälpa dem att registrera sig för att kunna rösta.

Det man med all säkerhet kan säga är att många länder i Afrika håller på att lämna enpartistatstillståndet och försöker introducera flerpartisystem. Där utgör folkrörelserna en drivkraft till så väl social som ekonomisk och politisk förändring.

Jag är övertygad om att det jag har sett bara är början och att vi i framtiden kommer att tala om den afrikanska kontinenten som ett lysande exempel på hur en stark folkrörelse totalt kan förändra ett rådande samhällssystem.

Revolutionen som kom av sig!

2011-02-08T09:10:00.000-08:00

Vänsterns dåliga resulat i valet 2010 kan inte förklaras med usla valaffischer eller för lite utrymme i media. Förklaringen är i stället att Sverige har blivit borgerligt, värderingarna har förändrats och revolutionen har kommit av sig.

Det är nog många som frågar sig varför den samlade arbetarrörelsen inte har kunnat åstadkomma ett bättre resultat i valet. Hur kommer det sig att socialdemokratin förlorade så mycket av väljarkårens stöd? Och hur kunde Vänsterpartiet, mitt under en finanskris, göra ett sämre resultat än 2006?

Jag tror inte på några naiva eller kvasiintellektuella förklaringar som att Socialdemokraternas och Vänsterpartiets affischer var dåliga eller att partierna inte har fått möjligheter att synas i media med sin politik. Man måste sätta in det som hände i valet 2010 i ett samhälleligt och politiskt sammanhang. Först då kan man sy ihop det som har hänt längre tillbaka i tiden med den aktuella valrörelsen.
Sverige har de två senaste decennierna utvecklats i en allt mer borgerlig och ekonomiskt liberal riktning, oavsett om regeringarna har varit S-märkta med stöd av Vänsterpartiet eller inte. Att Socialdemokraterna har förskjutit sin politik åt det liberala hållet är ingenting nytt. Men det som som är tragiskt är att Vänsterpartiet, under det tidigare samarbetet, har misslyckats med att ändra politiken i tillräcklig utsträckning. Strukturella politiska förändringar har genomförts, vilket har påverkat människors förväntningar och beteenden och effektivt bidragit till en värderingsförskjutning.

Avreglerade kapital- och finansmarknader, inflationsbekämpning istället för full sysselsättning som huvudmål för den ekonomiska politiken, marknadslösningar, privatiseringar, avregleringar och bolagiseringar på viktiga samhällsområden som tågtrafiken, eldistributionen och posten, ”köp- och säljtänk” långt in i den offentliga välfärdssektorn, omläggningen av pensionssystemet som kanske det främsta uttrycket för alla ”valfrihetsreformer”, det egna ägandet med aktiesparformer, privata försäkringar och ombildningen av hyresrätter till bostadsrätter. Ja, listan kan göras mycket längre än så.

Klyftorna i samhället började öka igen långt innan maktskiftet 2006. Den tidigare överordnade samhällsnormen och idén om den omfördelande och solidariska välfärdsstaten har allt mer försvagats. Idag är det till exempel betydligt färre som tycker att det behövs aktiva insatser för att bekämpa arbetslösheten och fler som tycker att det är den enskilde arbetslöses ansvar och uppgift att skaffa jobb. Marknaden har blivit regulator och det individuella ansvaret norm.

Då är det inte överraskande att den svenska socialdemokratins politiska och kulturella hegemoni håller på att brytas sönder. Socialdemokratin har själva banat väg, bland annat genom att politiskt och praktiskt anamma den liberala ekonomiska politiken. Bekämpa inflation och upprätthålla budgettak är den nya socialdemokratins religion. Principen och visionen om en effektiv kamp mot arbetslöshet har ersatts med den numera enda vägens ekonomiska politik. Det är inte en överdrift att påstå det idag råder konsensus om synen på den ekonomiska politiken. Den ekonomiska politiken anger sysselsättning och välfärdsinvesteringar som en restpost underordnade statiska och fyrkantiga regler för budgetdisciplin och prisstabilitet. Oavsett ekonomisk konjunktur, nivån på arbetslösheten eller behoven av sociala investeringar.

Med dessa genomgripande strukturella förändringar, som i långa stycken är initierade av de tidigare regeringarna, och med den nuvarande regeringens konservativa syn på individ och samhälle håller Sverige på att driva i riktning mot ett betydligt mer individualistiskt samhälle. Samhälls- och klassolidariteten försvagas.

Jag tror att arbetarrörelsen i Sverige behöver någon som kan och vågar ta itu med de stora utmaningarna som landet står inför. Vi behöver en rörelse som utgår från den enkla människans vardag. En rörelse som tror på radikalisering av politiken, en rörelse som vill vara med som en samhällsförändrade kraft. Jag tror att vägen till en framgångsrik arbetarrörelse kommer att ligga i att tydligare formulera och identifiera samhällsproblemen så att människor kan känna igen sig i problemformuleringen.

Vi måste tydligare kritisera motståndarna som bedriver en klasscementerade politik samtidigt som vi måste formulera lösningar och organisera människor kring förändringsarbete med en radikal politisk inriktning.

Öka valdeltagandet!

2010-09-16T06:12:00.000-07:00

I maj föreslog jag att Örebro kommunen ska satsa på att öka valdeltagandet i vår kommun. Örebro kommun ska uppmana kommuninvånarna att gå och rösta via den digitala skylten på bussarna!

Idag kom svaret från kommunledningen att det kommer att skyltas så på displayerna i bussen och på hållplatserna.

Deltagande i val och i den allmänna demokratiska processen har ett egenvärde. Jag tackar för det positiva mottagandet av idé från kommunen.

Om politik!

2010-09-13T09:02:00.000-07:00

Politik borde vara enbart för demokrater, men oftast dikteras den av diktatorer. Liksom fotboll borde vara för fotbollsspelare och fotbollsälskare men tyvärr tas över av huliganer!

Ny konstitution förväntas minska våld och korruption

2010-07-27T16:44:00.000-07:00

Det är med blandade kännslor som jag vandrar på den kontinent som har gett mig liv. En kontinent som jag föredrar att förknippa med mänsklighetens vagga, med mängder av naturresurser och möjligheter. Dock är jag medveten om och har under längre tid plågats av det faktum att min moder har plågats av korruption, politisk missskötsel och beväpnade konflikter. Senast hände det i Kenya där säkerhetsläget kraftigt försämrades i början av 2008 som en följd av valet som ägde rum den 27 december 2007. Valresultatet ifrågasattes vilket ledde till en våg av våldsamheter och oro på flera håll i landet. Över 1 000 personer dödades och uppemot en halv miljon människor fördrevs från sina hem. Framkomligheten på vägarna runt om i landet försämrades. De områden som drabbades värst av våldet var Nairobis slumområden, provinserna Rift Valley (inklusive Nakuru och Naivasha), Western och Nyanza samt delar av Mombasa.

Nu när jag två år efter eftervalsvåldsamheterna träffar människor i Nairobi som arbetar i olika samhällessektorer får jag en hoppingivande bild över den demokratiseringsprocess som försiktigt har börjat formas. Säkerhetsläget i Kenya har normaliserats sedan eftervalsvåldet.

Den 4 augusti kommer Kenya att genomföra en folkomröstning om förslag till ny grundlag. Kenyanerna kommer att välja att acceptera eller avvisa det förslaget.
Förslaget till ny grundlag har stöd bland de etablierade partierna inte minst av premiärminister Raila Odinga och President Mwai Kibaki som tillhör två vitt skilda politiska partier. Den nya konstitutionen kommer att kunna lösa en del av den grundläggande utmaning som finns i Kenya eftersom att den nya konstitutionen innebär bland annat reformerade vallagar samt landreform. Detta kommer att stärka Kenyas stabilitet och utveckling samt minska riskerna för att våld skulle kunna uppstå efter val i framtiden. Risken för våld kvarstår dock på grund av avsaknad av en avväpningsplan för milisgrupper och medborgargarden.

Dessutom finns det grupper som är emot konstitutionella reformer. Bland dem finns den före detta presidenten Daniel arap Moi, de atolska och protestantiska kyrkorna samt stora landägare.

Alla dessa krafter tror att konstitutionella reformer kommer innebära att de kommer att bli av med delar av de land som de har tillskansat sig tidigare. Dessutom är korruption fortfarande ett stort problem med lite förtroende för de åtgärder som har vidtagits för att avskräcka korruption på hög nivå. De krafter som gynnas av denna kultur kommer knappast att hjälpa till i reformprocessen.

Nu vädjar Kenya att vänner och givarländer också ska hjälpa till att stödja en ny konstitution. Sverige som har en gott anseende i Afrika bör stödja processen såväl ekonomiskt som i form av mänskliga resurser.

Nairobi

Många hinder Kvar

2010-07-20T11:13:00.000-07:00

Fredsöverenskommelsen i Sudan mellan regeringen och SPLM som tecknades 2005 resulterade i att det långa kriget mellan norra Sudan som är befolkad av muslimer och södra Sudan som är befolkat av kristina kunde stoppas. Den omfattande fredsöverenskommelsen kräver snabbare implementering, vilket sitt tur förutsätter stora politiska förändringar i form av lagar som behöver revideras med mera. Det nya Sudan skulle skapa en ny ordning med bland annat partilag och vallag. Detta skulle genomföras under det första året efter fredsöverenskommelsen men skedde först 2008, ett taktiskt drag från regimens sida. Regeringen i Khartoum fördröjer implementeringen av en del av fredsöverenskommelsen.

Exemplen är många, vallagen har minst sagt en del demokratiskt tveksamma inslag, bland annat sättet som valkommissionen utses på. Man skall bo på en plats i minst tre månader innan valdagen för att man ska kunna rösta på den platsens vallokal. Undantag gjordes dock i årets val. Valperioden utsträcktes till fem dagar fast lagen säger en dag vilket kan möjliggöra fusk. Registreringen av väljare skulle göras där man ska rösta, men ändrades till att man fick registrera sig var man ville i de olika distrikten. Även detta kan möjligöra ett eventuellt valfusk.

En mängd restriktioner fanns inför årets val till de 25 delstaterna, parlament och presidentval. Under kampanjen tvingades en del av oppositionen till regimen söka tillstånd hos polisen för möten och besluten levererades inte i tid. Dessutom har det förekommit förföljelse av de politiska partiernas aktivitet och dess medlemmar har arresterats och torterats.

Under registreringen i Darfur togs en av oppositionens medlemmar in i fängelse under 24 dagar och släpptes först efter registreringen. En av kandidater till parlamentsvalet kallades in till militärtjänst, men detta stoppades eftersom det var ett uppenbart brott mot vallagen. De flesta partier bojkottade valet. Valresultaten erkändes inte av oppositionen.

Nästa år, i januari 2011 kommer Södra Sudan att hålla en folkomröstning om självständighet eller om de ska förbli en del av Sudan. Detta är en del av 2005 års fredsöverenskommelse mellan centralregeringen i Khartoum och Sudanesiska folkets befrielsearmé. Samtidig kommer det att hållas folkomröstning i Abyei om att bli en del av södra Sudan. Försök görs från regimens sida för att försena fredsprocessen framförallt när det gäller folkomröstningen i söder. Enligt fredsöverenskommelsen skulle en ny lag om folkomröstning presenteras och antas år 2007. Den lagen kom till stånd först 2009. Kommissionen för folkomröstningen skulle finnas en månad efter lagen trädde i kraft men finns först nu 6 juli, sju månader senare. Allt detta kommer att leda till att registreringen av de röstberättigade till folkomröstningen kommer att bli försenad vilket verkar behaga regimen.

Utöver detta finns det ytterligare problem som kommer att kräva lösningar både av politisk och folkrättslig karaktär innan folkomröstningen till exempel gällande gränsdragningar samt oljefälten kring visa områden.

Khartoum

Israels brott mot folkrätten är förödande

2010-06-22T09:54:00.001-07:00

Det finns all anledning att fortsätta diskutera det israeliska angreppet på Ship to Gaza-fartygen. Det handlar inte enbart om de människor som dött under Israels angrepp mot Ship to Gaza. Vi vill föra diskussionen utifrån ett rent folkrättsligt perspektiv och se på konsekvenserna av den israeliska tillämpningen av principerna om samfärdsel på det fria havet.

Vi vill alltså problematisera diskussionen om Israels angrepp på internationellt vatten. Bordningen av fartygen skedde på det fria havet i strid mot havsrättskonventionen. Som bekant är det fria havet öppet för alla stater, vare sig de är kuststater eller kustlösa stater. Det fria havets frihet ska utövas i enlighet med de villkor som fastställts i konvention och övriga folkrättsliga regler.

Händelser rörde upp en storm av protester världen över. Frågan vi ställer oss är: Vilka blir konsekvenserna om Israels syn på rätten att borda fartyg på det fria havets tillämpas globalt? Ju starkare en stat upplever sig, desto troligare är det att den kommer att sätta sig över vedertagna rättsprinciper, de må vara dokumenterade eller bara omfattas av flertalet människor som okränkbara. Det ”Vilda Västernbeteende” inom internationella relationer som finns hos visa stater för att framtvinga ordning i den anarkistiska världen skapar bara internationella sheriffer på den globala arenan. Detta beteende leder enbart till ökad oro och fortsatt militarisering av vår värld.

Vad innebär Israels agerande? Innebär det att världen har fått en ny praxis att från och med nu så är det fritt fram för vilken kuststat som helst att borda fartyg på det fria havet? Klart är att det internationella samfundet, enskilda stater och politiska partier tydligare bör kräva att Israel följer folkrätten och FN:s resolutioner: Det är inte acceptabelt med brott mot folkrätten! Man måste klart och tydligt markera att kuststater har ytterst små möjligheter att med laglig rätt borda fartyg under andra staters flagg på internationellt vatten. På det fria havet får andra stater än flaggstaten endast utöva jurisdiktion i vissa specifika situationer, t.ex. för att gripa pirater.

Att frångå från den praxis som gäller i folkrätten kommer att få förödande konsekvenser för freden i världen. Det finns risk att stater lättvindigt skulle kunna hävda rätten till självförsvar.

Mussie Ephrem
Hans Holberg

Kommuner kan hjälpa till för att öka valdeltagandet

2010-05-26T01:40:00.000-07:00

Forskningen inom statsvetenskapen har länge försökt hitta förklaringar till de variationer som finns i valdeltagande.

De tre huvudförklaringsmodellerna är: 1. institutionella förklaringar, som besvarar frågor om varför valdeltagandenivåer skiljer sig åt mellan olika politiska system, 2. kontextuella förklaringar som ger besked om varför valdeltagandenivåer skiljer sig åt mellan olika geografiska områden eller sociala miljöer (social kontext) och mellan olika val inom samma system till exempel vid olika tidpunkter (politisk kontext), och 3. individförklaringar som ger svar på varför vissa medborgare väljer att rösta medan andra inte gör det.

Deltagande i val och i den allmänna demokratiska processen har ett egenvärde.

Kommuner kan agera för att fler ska gå och rösta genom att
- Ha lättillgängliga vallokaler och lokaler för förtidsröstning, till exempel mobila vallokaler med anpassade öppettider.
- Informera aktivt om valet och hur det går till – även på andra språk än svenska. Utbilda samhällsinformatörer, särskilt i de grupper som man vill nå.
- Samarbeta med olika aktörer, som studieförbund och föreningar, för att hitta nya arenor för politiska samtal och möten.

Dessutom tycker jag att Örebro kommun skulle kunna uppmana kommuninvånarna att gå och rösta via den digitala skylten på bussarna!

Valfusk och korruption väntas

2010-04-13T06:48:00.000-07:00

Dåliga förutsättningar för demokrati inför valet i Filippinerna (NA Söndag 11 april 2010)

Det är val i Filippinerna den 10 maj 2010. 50 miljoner människor har registrerat sig för att rösta på en president, senatorer och kongressen och inte minst kommunala företrädare.

När man är på plats kommer så är det oundvikligt att uppleva Metro Manilas både tropiska värme och avgasen från bilarna. Som att det inte skulle vara nog är staden sönderaffischerad av både kommersiella affischer och valaffischer. Affischernas budskap är tydliga ”Vote Noynoy Aquino for president”, skriker affischerna. Det märks tydligt att den amerikanska kolonisationen har lämnat sina tydliga spår i Filippinerna bland annat i den politiska kulturen som till exempel senatorn, House of representatives och så vidare.

Dessutom, i den redan mycket över kommersialiserade tvbranschen, försöker de olika kandidaterna från de traditionella partierna som Liberalerna (LP), Nationalister (NP), Filippinska massans parti (PMP), Folkets stryka (GMA), Jesus Kristus rörelsen och en oberoende kandidat tävla om de 50 miljoner väljarnas röster. När man studerar de flesta kandidaterna till de olika politiska församlingarna, inte minst de sex presidentkandidaterna, så ser man ett tydligt mönster. Liberalernas presidentkandidat är Noynoy Aquino sonen till före detta president Corazon Aquino. Manny Villar som kandiderar för Nationalistpartiet är en byggherre som äger miljarder. Joseph ”Erap” Estrada, före detta president, är kandidat för de filippinska massornas parti (PMP). Från Jesus Kristus rörelsen är presidentkandidaten predikanten Eddie Villanueva, för GMA är Gibo Teodoro försvarsminister tillika den nuvarande administrationens kandidat. Dick Gordon står som oberoende kandidat. Alla dessa sex kandidater tillhör den politiska klanen ilandet.

Bilden blir inte bättre när man tittar på en del av kandidaterna till senaten och kongressen som till exempel Gloria Arryo den nuvarande presidenten som själv ställer upp till senaten. Dessutom ställer sex stycken medlemmar i hennes kärnfamilj, bland annat hennes söner och hennes syster, upp i val till olika politiska församlingar. Den har typen av familjedominans eller dynasti i det politiska livet i Filippinerna finns runt om landet, även när det gäller provinsval. Val i Filippinerna är en arena där landets politiska elitfamiljer tävlar om den politiska makten både nationellt och provinsiellt. Familjer med lägre ekonomiska tillgångar tävlar till de kommunala uppdragen, det så kallade barangay. På den nivån är de flesta lika lite ekonomiskt bemedlade eller fattiga. Att ställa upp till kommunfullmäktigeval ger enbart social status men inte reell makt eller pengar.

Det värsta av allt är konsekvensen av ett eventuellt valfusk som skulle kunna bana väg för en statskupp. Att valfusk kommer att förekomma är de flesta bedömare som jag har pratat med rörande överens om men inte i vilket omfattning. Hur som helst, vid eventuellt omfattande valfusk tillsammans med den utbredda korruptionen och inte minst det missnöje som finns hos den breda folkmassan kommer att leda till att systemet kollapsar. Avsaknaden av ideologiskt baserade partier och demokartiska institutioner gör att demokratin inte kommer att kunnat konsolidera i landet.

Manila

Klimatet och den ekonomiska tillväxten

2010-03-12T04:44:00.000-08:00

Det är nödvändigt att länderna enas för att minska växthusgasutsläppen. Den så kallade Stern-rapporten visar också att det finns starka ekonomiska skäl att sätta in åtgärder snabbt.

Jag har med stor oro kunnat följa den globala mediarapporteringen om olika väderrelaterade katastrofer och de kort- och långsiktiga konsekvenserna som den här typen av katastrofer innebär, så väl på det mänskliga livet som på ekonomiska resurser. Listan på olika länder, regioner och människor som har drabbats av väderrelaterade katastrofer kan göras lång. Orkanen Katrina som ödelade New Orleans är bara ett exempel i mängden av klimatrelaterade miljökatastrofer med långtgående konsekvenser. Asien drabbas av cykloner och orkaner. Afrika är hårt utsatt för vattenbrist med ökenspridning som följd. Även Australien har liknande problem med torka och efterföljande sandstormar.

FN:s klimatpanels olika rapporter och Al Gores film En obekväm sanning från 2006 och inte minst Sir Nicholas Sterns rapport om klimatförändringarnas kostnader har hjälpt till att lyfta klimatproblematiken in i det offentliga rummet. FN:s klimatpanel hade analyserat 29 000 dataserier från 75 stora enskilda studier under sex år. Arbetet utfördes av 2 500 sakkunniga från 130 länder. Deras slutsats är att den mänskliga aktiviteten bidrar till klimatförändringar. Det finns dock så väl forskare och andra aktörer som ifrågasätter Klimatpanelens objektivitet och dess slutsatser. Al Gores dokumentärfilm syftade till att få allmänheten att förstå att den mänskliga aktiviteten bidrar till den globala uppvärmningen och dess effekter. Människan med sina utsläpp av främst koldioxid men även andra växthusgaser förstärker den naturliga växthuseffekten. Detta befaras leda till en kraftig höjning av jordens medeltemperatur och därmed ett förändrat klimat i hela världen med potentiellt katastrofala följder för miljarder människor och massutrotning av djur och växtarter.

Sir Nicholas Stern som är författare till den uppmärksammade Sternrapporten fick i uppdrag av den brittiska regeringen att analysera klimatförändringarnas kostnader. Rapporten fastslog att det kostar mer att ha den så kallade ”business as usual”-attityden det vill säga avsaknad av en medveten klimatpolicy när det gäller den globala temperaturhöjningen. Den globala uppvärmningen kan krympa den globala ekonomin med 20 procent. Men vidtar man åtgärder nu skulle kostnaden endast vara 1 procent av den globala bruttonationalprodukten.

Det som är karaktäristiskt för de globala klimatförhandlingarna är högtidstal och ingenting i praktiken. Klimattoppmötet i Köpenhamn som pågick mellan den 7-18 december 2009 handlade om att världens politiska ledare samlades för att besluta om ett nytt klimatavtal som ska gälla efter Kyotoprotokollet 2012. Länderna skulle försöka enas om åtgärder och ett bindande avtal som ska minska växthusgasutsläpp och bromsa den globala uppvärmningen. Delar av uppgörelsen skulle vara en anpassning av klimatförändringens effekter, utveckling av klimatvänlig teknik och finansiering av åtgärderna, framför allt ekonomiskt stöd från rika till fattiga länder.

Det misslyckade klimattoppmötet i Köpenhamn byggde vidare på Kyotoprotokollets mål som gäller från och med 2008-2012. När Kyotoprotokollet skrevs på 1997 var det första gången som det fastslogs bindande internationella mål för minskningen av utsläpp. Målet som anges i protokollet är att i-länderna ska dra ner utsläppen med totalt 5,2 procent jämfört med år 1990. 188 länder har skrivit på protokollet. USA står utanför. Länderna i Syd åläggs inga utsläppsbegränsningar.

Trots den stora massmediala uppmärksamheten kring klimatfrågorna är en del av världens makthavare i nord oförmögna att aktivt verka och arbeta för att åstadkomma ett hållbart och rättvist avtal. I Köpenhamn har de politiska aktörerna från nord visat att den inhemska ekonomiska tillväxten är viktigare än att inse situationens allvar och även se nödvändigheten med de universella idealen och värdet av att stävja klimatförändringarna.

Obama be thy Name

2010-01-26T14:38:00.000-08:00

Instabil inrikespolitiska situationen i Armenien

2010-01-24T03:30:00.000-08:00

Den instabila inrikespolitiska situationen och den armeniska staten repressiva karaktärer är mycket oroväckande. Perioden 2007-2008 kännetecknades av kraftiga bakslag för den demokratiska processen. Landets politiska ledning har rört sig i en alltmer auktoritär riktning. Situationen var särskilt allvarlig vid tiden för presidentvalet 2008.

Förlåtelse är att låsa upp dörren för att släppa någon fri och inse att fången var du!

2010-01-20T07:45:00.000-08:00

År var 1915 då två miljoner människor mördades i det fd Osmanska riket, föregångare till dagens Turkiet. De som mördades tillhörde de kristna folken armenier, assyrier/syrianer, kaldéer, greker och pontier. Folkmordet är fortfarande ett öppet sår för alla de överlevande och deras ättlingar. Snart har 95 år gått utan att Turikiet har tagit itu med sin histora. Den enda rätta medcinen är ett erkänna folkmordet och be om ursäkt samt gå vidare.

Från Kyoto till Floppenhamn!

2009-12-21T13:43:00.000-08:00

De är sant att de länder som inser vidden av klimatförändringarna borde kunna gå före med att hitta olika åtgärder för att minska utsläppen. Men de länder som saboterar internationella överenskommelser är de länder som kontaminerar vår miljö mest och de återfinns i världsdelarna Nordamerika, Europa och Asien och Oceanien. Afrika och Central- och Sydamerika släpper ut minst. Trots att Afrika är jordens näst största kontinent, vilket är hem för ca 900 miljoner människor med 54 länder släpper minst växthusgaser ändock är det den kontinent som förväntas att drabbas mest av klimatföringarna.

Köpenhamnsmötet!

2009-12-09T08:58:00.000-08:00

Det danska utkastet till slutdokument i klimatförhandlingarna hotar hela Köpenhamnsmötet. Jag måste säga, efter att ha läst dokumentet, att utkastet delar värden mycket mer. Dessutom är det mycket orättvist och löser inte heller klimatproblematiken. Jag hoppas att danskar och den rikare delen av världen drar tillbaka förslaget!

Du kan läsa utkastet till slutdokument på http://www.guardian.co.uk/environment/2009/dec/08/copenhagen-climate-summit-disarray-danish-text

Kontrollsamhället!

2009-10-14T05:43:00.000-07:00

FRA-lagen befinner sig på fel sida av gränsen när det gäller skyddet av privatlivet, inte minst utifrån FN:s konventioner om mänskliga rättigheter artikel 12 ”Ingen får utsättas för godtyckligt ingripande i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens och inte heller för angrepp på sin heder eller sitt anseende. Var och en har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden och angrepp”.

Ännu mer anmärkningsvärt är att de partier som så gärna vill framstå som klassiska liberaler och försvarare av den enskilda individens frihet inte har levererar annat än ökad kontroll av medborgare genom att i olika kommuner verka för ökad kameraövervakning samt trafikdatakontroll. Det är sannerligen en annan tid vi lever i. En tid där laissez-faire-liberalism som alltid har betonat vikten av privategendom, naturrätten, begränsning av statligt inflytande, försvar av politiska rättigheter, ekonomisk politik med stark betoning på fri marknad och individuell frihet är ett minne blott!

Särskilt kritisk är jag mot folkpartiet som i sin iver går längre än något annat parti i sin strävan att kontrollera individer!

Kapitalismen föraktar svaghet

2009-09-16T01:59:00.000-07:00

Det mänskliga värdet bör ligga i vilka vi är och bör således inte vara avhängigt av någonting yttre, varken prestationer, etnicitet, kön eller någonting annat. Detta kolliderar med en av de centrala grundsatserna inom den nutida kapitalistiska övertygelsen. Hur ofta frågar vi inte när vi träffar människor första gången: ”Vad sysslar du med?” för på så vis kan vi placera in dem i en speciell kategori. Det blir ett sätt för oss att mäta den enskilda människans duglighet.

Den kapitalistiska kulturen sätter ett högt värde på framgångar grundade på ohämmad, mördande konkurrens. Du måste lyckas. På vilket område betyder mindre, bara du lyckas. Det är misslyckandet som är en oförlåtlig synd. Följaktligen är det lagen om de starkastes överlevnad som gäller och var och en får rädda sig själv. Det är en tävling där inga grepp är förbjudna och vi strävar frenetiskt efter framgångar till varje pris. Vi borde alltså inte förvåna oss över de skandaler som har skakat företagsvärlden i många länder inte minst Sverige. De är oundvikliga, verkar det som, så länge framgången är den avgudabild vi har gjort den till.

Faktum är det inte spelar någon roll vad vi sysslar med och trots våra svagheter har vi alla ett ovärderligt människovärde. Den västerländska kapitalismen har gett upphov till mycket rikedom och stort välstånd för få, men har vi tagit kostnaderna med beräkningen? Har det kanske inte varit en Pyrrhusseger med oräkneliga förlustsiffror i form av arbetslösa, hemlösa och fattiga? En del politiker torde svara att många av dessa enbart har sig själva och sin oduglighet att skylla på.

Vårt kapitalistiska samhälle föraktar svaghet, sårbarhet och misslyckande men vi vet att misslyckande är en ofrånkomlig del av livet. Mot detta ställer jag min socialistiska politik vars ideal är att orättvisorna inte hör hemma i 2000-talet. En alternativ ekonomisk politik som motsätter sig den kapitalistiska girigheten och brutal exploatering av människor och miljö. En socialistisk politik med jämlikhetstanken som grund. Det vill säga konkreta åtgärder i syfte att skapa ett mänskligare samhälle. Exempelvis införande av en decentraliserad deltagandedemokrati. Detta för att medborgarna mer direkt och aktivt ska involveras i det politiska och ekonomiska livet. En politik som har sin utgångspunkt i människors vardag och bygger på internationalism och samhällsförändringar.

I likhet med den tyske sociologen Erik Fromm ser jag att ägandets livsform - att ha – är den västerländska civilisationens signum. Om man inte har någonting så är man ingenting i ett sådant samhälle.

Men ägandets livsform leder till sådant som våld, miljöförstöring och klyftor mellan rika och fattiga människor och länder. Som socialist ser jag vikten med en alternativ livsform - att vara - som leder till sådant som oberoende, kritiskt förnuft och medmänsklighet. Denna livsform står i samklang med människans medfödda förmåga att se sig själv i andra. Men, en sådan samhällsutveckling kräver att radikala ekonomiska och sociala förändringar genomförs, inte minst samverkan mellan olika typer av sociala krafter såsom kvinno-, miljö- och andra rättviserörelser.

Rättvis klimatpolitik

2009-09-16T01:57:00.000-07:00

I slutet av 2009 ska världens ledare samlas i Köpenhamn till ett klimattoppmöte för att försöka nå fram till ett nytt klimatavtal eftersom Kyotoprotokollet löper ut 2012. Vikten av att ha ett nytt avtal är livsavgörande. FN:s rapport har visat att den globala uppvärmningen med stor sannolikhet kommer att nå kritiska nivåer under det här århundradet om inte de hastigt växande globala utsläppen begränsas kraftigt och snabbt.

Samma rapporter konstaterar att köttproduktionen är en större belastning för miljön än hela transportsektorn.

Vad vår värld behöver är ett nytt och skarpare globalt avtal som syftar till att minska de globala utsläppen. Ett avtal som omgående tar itu med utsläppen om vi ska vara någorlunda säkra på att inte klimatförändringarna blir farliga och okontrollerbara.

Kyotoprotokollet som undertecknades 1997, som det första internationella avtalet med bindande utsläppsminskningar, har många brister och svagheter. Inte minst att USA har vägrat att ratificera protokollet, vilket innebär att avtalet inte gäller världens två största utsläpparländer – USA och Kina, samt att Kyotoprotokollet är så ”flexibelt”.

De 36 i-länder som har åtagit sig att begränsa sina utsläpp kommer undan väl enkelt genom möjligheter att räkna av utsläppsminskningar exempelvis i form av uppväxande skog eller genom att köpa utsläppsminskningar från andra länder i form av utsläppsrätter etcetera.
Man kan även hitta kryphål i form av olika typer av hänsynslösa affärsidéer som främst går ut på skogsplanteringsprojekt, där olika företag planterar träd i u-länder som Uganda och Mexiko. Då kan till exempel McDonald’s med sina cirka 230 restauranger runt om i Sverige sälja sina hamburgare och kalla sig för ett klimatneutralt företag.

Det är en mycket cynisk logik att företagen i den industrialiserade delen av världen kan köra på som förut bara de köper sig fria med hjälp av skogsplanteringar samtidigt som utsläppen av växthusgaser fortsätter. Klimattoppmötet i Köpenhamn måste resultera i ett kraftfullt avtal som måste innehålla en rad viktiga beslut kopplade till kraftiga utsläppsminskningar och utsläppsbegränsningar, främst i den industrialiserade världen. Avtalet måste precisera vilka länder som ska omfattas, hur mycket som ska göras i olika länderna och hur mycket de rika i-länderna ska betala för anpassningsåtgärder och tekniköverföring till de fattiga u-länderna.
Mycket av klimatproblematiken har sin upprinnelse främst i den mänskliga aktiviteten i de rikare länderna, inte hos de fattiga människorna i utvecklingsländerna.

Den stora orättvisan med klimatförändringarna är idag att det är de som smutsar ned minst som måste betala det högsta priset. Det är bönderna i Afrika söder om Sahara som redan nu har börjat se sin jordbruksmark förvandlas till torr öken medan vi i Europa släpper ut femtiofalt så mycket som genomsnittsinvånaren i Botswana och Angola. När Bangladesh släpper ut 0,2 ton koldioxid per invånare släpper USA ut hundra gånger mer; drygt 20 ton. Då är det nödvändigt att ansvaret för vem eller vilka som ska betala för klimatförändringarna läggs på rätt plats. Därför är innehållet i ett nytt klimatavtal viktigt, det måste vara rättvist för att kunna få acceptans av de fattiga länderna.

Örebro kommun - de fristående skolornas heliga plats!

2009-09-02T07:45:00.000-07:00

Örebro kommun har blivit de fristående skolornas heliga plats. Idag den 2 september 2009 beslutade Barn och utbildning om att lämna yttranden till skolinspektionen över de ansökningar gällande etablering av fristående skolor som inkommit. Det är ett flertal friskoletableringar som sammantaget söker tillstånd att skapa 2266 nya gymnasieplatser under en treårsperiod i Örebro kommun.

Det enda jag kan säga är att överetablering av likartade program och av program med knappa sökandesiffror skapar svårigheter att erbjuda och bedriva undervisning på ett effektivt och kommunalekonomiskt försvarbart sätt. Den här typen av överetablering leder till kännbara ekonomiska konsekvenser såväl för samhället i stort som för de enskilda kommunerna.

Min fråga är; vad vill egentligen Sverige med sin skolpolitik?

Vår stad – barnens stad. Vårdnadsbidraget kan orsaka att barn inte får tillgång till förskolan

2009-08-11T03:02:00.000-07:00

Återigen tar Lennart Bondeson tillorda och hävdar att Vänsterpartiet saknar barnperspektiv, något som är ett skamgrepp från ett kommunalråd vars meritlista visar allt annat än en politiker med barnrättsperspektiv. I Bondesons styre är tal om att kommunen skulle följa de demokratiska principerna om delaktighet och inflytande, och därmed involvera barnen i de frågor som rör dem, bara tom retorik.

Förutom Bondesons politiska tillkortakommanden i övrigt, är det förvånande att han av alla väljer att tala om barnens bästa. Bondeson är bland annat ansvarig för att anta Skolplan för Örebro kommuns förskolor och skolor 2008-2011, något som skedde utan att de som berörs av besluten fick komma till tals i planeringen. Detta står i strid med artikel 12 i barnkonventionen: barnet har rätt att uttrycka sina åsikter och få dem beaktade i alla frågor som berör honom eller henne. Men detta faktum kanske är lätt att glömma när Bondeson i sin iver att svartmåla vänsterpartiet framställer sig som barnens enda beskyddare i Örebro.

Faktum är att Bondeson undergräver barnkonventionen och demokratisträvanden genom att förhindra ett verkligt inflytande i praktiken. Att alla barn ska ha rätt till en plats i förskolan, också barn till föräldrar som är arbetslösa eller föräldralediga, är inte direkt någon nyhet i kommunernas Sverige. Att fler förskoleavdelningar måste skapas för att möta den växande efterfrågan är ett faktum även för Örebro kommun, och inte en förbättrande åtgärd från högerkoalitionen.

Det verkar som att högerkoalitionen med Lennart Bondeson i spetsen inte vill förstå den kompakta kritik som finns mot det kommunala vårdnadsbidraget, och som tydligt förs fram av tunga remissinstanser som skolverket och JämO. Skolverket konstaterar att kvalitén i förskolan kan påverkas negativt och att risken finns att social snedrekrytering (något som minskade när förskolan byggdes ut) ökar, samt att barnets perspektiv i stor utsträckning saknas. Något som även Barnombudsmannen påpekar i sitt remissvar. JämO i sin tur slår fast att vårdnadsbidraget är utarbetat utan jämställdhetsperspektiv och saknar en konsekvensanalys ur jämställdhetssynpunkt. Dessutom anser JämO att vårdnadsbidraget står i strid med de jämställdhetspolitiska mål som riksdagen lagt fast och innebär negativa konsekvenser för kvinnors ställning på arbetsmarknaden, samt deras ansvar för obetalt hem- och omsorgsarbete. Även forskning och erfarenheter från andra länder visar på detta, något som Bondeson knappast kan blunda för. Faktum är att familjer med utländsk bakgrund, låginkomstfamiljer och familjer där föräldrarna har kort utbildning är överrepresenterade bland dem som använder bidraget.

Konsekvensen av vårdnadsbidraget blir att vissa barn inte får tillgång till förskolan. Barn som behöver stärka sina sociala kontakter, och barn med annat modersmål än svenska som i förskolan ska ges möjlighet att utveckla både sitt eget språk och svenska. På vilket
sätt menar koalitionen och Lennart Bondeson att det är likställt med att sätta barnens behov främst? Om man från koalitionens sida är angelägna om att öka föräldrars möjligheter att vara hemma med sina barn när de är små, vore det väl klädsamt om man istället ställer sig bakom de förbättrade villkoren i form av ett höjt tak för föräldraförsäkringen som Vänsterpartiet för fram.

För oss i Vänsterpartiet är ett Örebro som är bra för barn bra för alla örebroare. Ett samhälle som inte har barnperspektiv saknar verklighetsförankring och är dömt att misslyckas. Ett samhälle som fokuserar på de små individerna med stora rättigheter är ett samhälle som är bra för den samlade mänskligheten. Vi är ett parti som vill ha
en stad med större hänsyn till barnen. Vårt Örebro ska även vara
barnens Örebro!

Den representativa demokratin behöver engagerade medborgare!

2009-06-16T07:09:00.000-07:00

Med den representativa demokratin känner människor mer maktlöshet i dag och visar på möjliga sätt att nå ökat deltagande och engagemang. Som en reaktion mot den tilltagande maktcentraliseringen har varianter av direktdemokratiskt beslutsfattande växt fram i olika världsdelar som t.ex. i Porto Alegre. Det handlar om sådant som gemensamt planerande av den lokala budgeten, medborgerliga initiativ etc.

När stora och viktiga beslut fattas bör alla på olika sätt få möjligheter delta. Beprövade former för detta är folkomröstningar, medborgarinitiativ med mera.

I en demokrati måste medborgares skaparkraft och tankar tas tillvara. Det viktigaste är därför inte alltid vilka beslut som fattas, utan hur de fattas. Det räcker inte att själva beslutsfattandet demokratiseras. Medborgarna måste också i högre utsträckning kunna påverka den process som leder fram till beslut.

Detta kan ske genom att medborgarna ges möjlighet att delta i arbetet att utforma underlag och beslutsalternativ. Motionsrätt till kommunfullmäktige och öppna nämndsammanträden för alla kommuninvånare är ett steg i rätt riktning.

Därför kommer jag rösta för att Örebro kommun ska anordna en folkomröstning gällande huruvida ÖBO ska kunna sälja ut 1500 lägenheter.

Försvara demokratin

2009-05-04T10:09:00.001-07:00

Så länge Sverige är med i EU gör vi vad vi kan för att påverka. Vi röstar emot förslag som ökar EU:s makt, men där makten redan är överförd tar vi ställning utifrån vår socialistiska, feministiska och ekologiska grundsyn.

Den kapitalistiska girigheten

2009-02-05T10:20:00.000-08:00

I Paranaque City på South Service road fanns företaget Novelity Factory som är en del av Babytouch koncernen med den amerikanska riskkapitalisten som ägare. Detta företag hade 15000 anställda. En dag bestämde ägaren att företaget i Filippinerna ska läggas ned utan att ta hänsyn till de anställda i företaget.

En grupp av de anställda har sedan 2003 när förtaget stängdes bott utanför huvudentrén i protest (Picket line) mot att företaget inte har tagit sitt sociala hänsynsansvar samt för att blockera så att ägaren inte ska montera ned maskinerna och sälja dem. Arbetarna har själva byggt skjul för att kunna bo där dygnet runt. Den Filippinska arbetsmarknadsdomstolen har beslutat att företaget ska betala de f.d. anställda 290 miljoner pesos men ägaren har överklagat domen till högsta domstolen.

Idag ligger frågan hos högsta domstolen. Ytterligare ett annat företag vid namn Gelmart Indastury på Martin De prores road också den med riskkapitalistiska ägare från New York har använt sig av samma metod. Företaget som hade 2000 anställda stängdes 2006. Där har arbetarna gjort samma sak.

Vi kunde inte undgå den kapitalistiska girigheten som assisteras med hjälp av globalisering och skövlande av de fackliga rättigheterna utsätter fackföreningarna för stor press. För mer detaljer kan ni läsa på http://www.greenleft.org.au/2007/705/36588.

Kapitalismens avigsida!

2009-02-03T06:02:00.001-08:00

Vi har rest till en provins utanför Metro-Manila för att träffa de människor som urbaniserade från olika delar av Filippinerna till huvudstaden för att söka arbete och försörjning möjligheter.

Dessa människor levde länge under broar och kallades därför lite föraktfullt för ”batpeople” . De har sedan deporterats till landsbygden av regeringen och har där byggt upp sin tillvaro. Provinsen de deporterades till saknar publika kommunikationer, arbete, sjukvård och bra bostäder. Människor har tvingats bygga upp sina liv från grunden under omänskliga förhållanden. Det finns inte ens möjlighet för familjer att vara tillsammans eftersom familjeförsörjarna tvingas veckopendla till Metro-Manila för att arbeta och på detta sätt kunna försörja sin familj. För de som lyckas hitta ett arbete ligger den genomsnittliga inkomsten på 250-300 Filippinska pesos (ca 55 SEK) i månaden. En enkel resa till Metro-Manila kostar 100 pesos. Vi saknar ord för att beskriva helvete som vi har bevittnade.

Demokrati är värd sitt pris!

2009-02-01T11:26:00.000-08:00

Manila, Filippinerna: Vi har träffat bland andra Överste De Lean, Major Jasan Aquino, Överstelöjtnant Archie Segumalian, Generalmajor Miranda, Överstelöjtnant Malabanjot, vilka protesterade mot valfusket under 2006 och sedan dess sitter dessa militärer arresterades sedan. Just nu när vi träffandes sitter de i arrest på Camp Aguinaldo General Headquarters of the AFP i Manila. De påpekar att den regering som leds av ”President” Gloria är olaglig i och med att hon har fuskat till sig en valseger och att det finns en utbredd korruption bland den politiska eliten i Filippinerna. De menar att de enligt konstitutionen har en skyldighet att försvara saten och folket.

Det som är intressant i sammanhanget är att de politiker som borde respektera folkviljan och demokratins värde inte gör det men en del av militären väljer att ta ställning för respektera folkets vilja och gör detta med livet som insats vilket gör det hela till ett mycket intressant fenomen. Det pågår en segdragen juridisk process först i civil domstol där regimen misslyckades med att väcka åtal för försök till statskupp. Numera har regimen flyttat processen till en militär domstol där de står anklagade för att underminera regimen.

Manila

2009-01-28T10:38:00.000-08:00

2009-01-28 Efter en dag av resa från Sverige via Bangkok till Filippinerna är vi nu i Manila. Här i Manila har vi träffat kongresskommittén från Partido Lag ng Masas och blivit informerade om förberedelserna inför deras partikongress.

På kvällen har vi träffat representanter av olika socialist partier t.ex. från
Australien. Imorgon kommer vi bland annat träffa representanter från det lankesiska socialist partiet.

Den 31 januari 2009 kommer jag med många andra företrädare av socialistiska partier från olika delar av världen diskutera om den rådande ekonomiska krisen och andra alternativa vägar. Vad behöver vänsterrörelsen globalt göra för att kunna möta de framtida utmaningar som vi tillsammans har framför oss?

EU-parlamentet kräver att Dawit Isaak friges

2009-01-16T03:29:00.002-08:00

EU-parlamentet kräver att Dawit Isaak friges

På torsdagen antog EU-parlamentet en resolution om situationen på Afrikas horn. I resolutionen krävs att den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak omedelbart sätts på fri fot. Han fängslades tillsammans med andra journalister i september 2001 då myndigheterna slog till mot de icke-statliga medierna i Eritrea, däribland Isaaks tidning Setit.– Vi hoppas detta ska öka trycket på Eritrea, säger Jesper Bengtsson, ordförande för Reportrar utan gränser i Sverige, i en kommentar. Alla röster som talar för pressfriheten och Isaaks frigivning är välkomna.

Jesper Bengtsson uppmanar den svenska regeringen att öka sina insatser för att få Dawit Isaak frigiven:

- Hittills har man hänvisat till tyst diplomati, men Isaak har suttit fängslad i över sju år. Det är dags att regeringen använder EU för att öka trycket. EU borde till exempel ställa som villkor att journalisterna friges för att betala ut unionens bistånd till Eritrea.

I resolutionen krävs att alla de 17 journalister som sitter fängslade i Eritrea ska friges. Dawit Isaak omnämns särskilt av EU-parlamentet eftersom han är EU-medborgare.

Det var ett initiativ av de svenska parlamentarikerna Eva-Britt Svensson (v) och Olle Schmidt (fp).

I en kommentar säger Eva-Britt Svensson att hon vill se en hårdare hållning från EU:s sida mot regimen i Eritrea:

- Jag anser nu att EU:s kommande bistånd till Eritrea måste kopplas till tydligt krav på frigivning av Dawit Isaak och övriga journalister. Det som behövs är villkorat bistånd, sanktioner, frysta eritreanska tillgångar i Europa och en anmälan för folkrättsbrott till den Internationella domstolen.

PRESSNOTISER FRÅN AMNESTY

2009-01-16T03:25:00.000-08:00

ERITREA/SVERIGE
TORSDAGEN DEN 15 JANUARI 2008

Kortkampanj för Dawit Isaak

Den svensk-eritreanske journalisten, Dawit Isaak, har suttit fängslad i
Eritrea sedan den 23 september 2001 utan vare sig åtal eller rättegång.
Amnesty anser att han är en samvetsfånge och kräver att han omedelbart ska
friges. Idag, den 15 januari, har även Europaparlamentet med en resolution
anslutit sig till kampen att få Dawit Isaak fri.

I ett samarbete med teatergruppen, "Teater utan hund" som har satt upp
pjäsen, Isaak, har Amnesty genomfört en kortaktion riktad till Eritreas
president Issayas Afewerki och Sveriges utrikesminister Carl Bildt.

Vid ett möte med kabinettssekreterare, Frank Belfrage på UD i fredags
överlämnade representanter från Amnesty tillsammans med teaterproducenten
och regissören 447 vykort till Carl Bildt med en vädjan om att den svenska
regeringen ska öka påtryckningarna på Eritreas regering för att få Dawit
Isaak fri.

Senare under dagen uppvaktades även Eritreas ambassad som fick motta 468
vykort med krav på att Dawit Isaak ska friges. Gruppen träffade Eritreas
chargé d'affaires, Manna Bairu, som dock inte ville kommentera fängslandet
av Dawit Isaak, men hävdade att han inte har några problem med hälsan.

På initiativ från svenska EU-parlamentariker antog EU-parlamentet den 15
januari en resolution som bland annat kräver att Dawit Isaak och andra
fängslade journalister i Eritrea ska släppas fria.

En illusionslös ärlighet och mindre hyckleri

2008-11-29T00:28:00.000-08:00

Enligt den nationella säkerhetsstrategi som presenterades den 16 mars 2006 är det viktigaste säkerhetspolitiska målsättningarna att skydda den egna befolkningens säkerhet och tillvarata landets olika intressen utomlands.

Dokumentet beskriver och tar upp en rad utmaningar som landet måste ta itu med och de nödvändiga åtgärder som Bushadministrations ska vidta för att säkerställa de amerikanska medborgarnas väl och ve. Säkerheten och de omständigheter som utmanar USA idag är radikalt annorlunda än tidigare hävdas det i dokumentet.

Administrationen konstaterar vidare att den långsiktiga Amerikanska principen är att regeringens skyldighet är att förutse olika hot och att använda alla nödvändiga nationella resurser för att avvärja hoten.

Den nationella säkerhetsstrategin som dokument är en krigstidsstrategi som uppkom av de allvaliga utmaningar som landet stod inför:

1. Uppkomsten av terrorism fylld av aggressiv ideologi som baserar sig på hot och mord som uppenbarade sig till det amerikanska folket den 11 september 2001.

2. Att bekämpa den och vinna kriget mot terrorism och befrämja frihet som alternativ till tyranni.

3. Att söka och stöd demokratisk rörelser och institutioner i varje nation och kultur, med den absolut mål att eliminera tyranni i värld.

Det bästa sättet att förse det amerikanska folket med varaktig säkerhet är en statskonst med tydliga mål att hjälp i skapandet av en värld av demokratier, väl administrerade stater som kan möta behov av deras medborgare och uppföra sig ansvarsfulla i och inom det internationellt system.

Enligt säkerhets strategin har USA en aldrig tidigare skådad möjlighet att lägga grogrund för en framtida fred med de ideal som har varit en del av den amerikanska historien som frihet, demokrati och mänsklig värdighet.

Förenade Staterna måste försvara frihet och rättvisa därför att dessa principer är rätt och sann för alla folk överallt. Den oförhandlingsbara mänskliga värdigheten skyddas och säkras i demokratier. Förenade Staternas myndigheter kommer att arbeta för att förverkliga mänsklig värdighet i ord och handling, tala för frihet och mot brott av mänsklig rättigheter och avsätta nödvändiga resurser till att stärka dessa ideal. Att sprida frihet och promota demokrati i olika länder kommer att leda till ett säkrare Amerika. Den amerikanska utrikespolitisk traditionen har en utgångspunkt som är idealistisk när det gäller de nationella målen och realistisk när det gäller att uppfylla dem.

Bushadministration anser att Amerika står inför ett vägval mellan en väg av fruktan eller en väg av tilltro. Detta realiseras bäst, anses det, genom ledarskap inte isolationism och protektionism; genom att konfronteras med olika existerande problem, såsom massförstörelse vapen, biologiska stridsmedel, terrornätverk, fattigdom som delvis kan ge upphov till terrorism, klimat problem, brott mot mänskligheten, hiv/adis och infektions pandemier inte att skjuta upp dem på framtiden samt genom att bekämpa fiender utomlands snarare än på hemmaplan. Som exempel pekade man ut Iran och Syrien som baser eller länder som ger skydd åt terrorister på hemmaplan och sponsrar dess aktivteter i utlandet. Frågan om Nordkoreas kärnvapeninnehav och spridning av dessa framställs som en allvarlig utmaning. Irans brott mot Ickespridningsavtalet och landets vägran att tillåta inspektion av FN-organet IAEA. Lika så i strategin understryker USA sin rätt att handla militärt i förebyggande syfte mot hot från massförstörelsevapen.

USA måste lägga grogrunden och bygga institutioner som land behöver för kunna möta de olika utmaningar.

Detta genomförs genom att;
Arbeta för mänsklig värdighet.
Att stärka allianser för att kunna totalt besegra terrorism.
Att arbeta för att förhindra anfall mot USA och dess vänner.
Att arbeta med andra för att lös regional konflikter.
Att förhindra USA’s fiender från hota landet och dess allierade med massförstörelsevapen.
Att påbörja en era av total ekonomisk tillväxt genom fria marknader och fri handel.
Att utveckla en agenda för ett kooperativt agerande med andra makter.
Att förändra USA’s nationella säkerhetsinstitutioner för att möta 2000-talets utmaningar och möjligheter.
Att möta globaliseringens utmaningar och möjligheter.
Dokumentet konstaterar dock att uppnå dessa mål är ett arbete för många generationer framöver.

Bushadministrationen argumenterar starkt mot protektionism. Istället, förespråkar i dokumentet regionala frihandelsavtal (FTA) i Central Amerika, Mellersta Östen etc. samt världshandelsavtal (WTO). I dokumentet hävdas det att ”USA har arbetat för att öppna marknader och integrera den globala ekonomin genom bland annat Doha förhandlingar av WTO. USA har framställt historiska förslag för att reformera den globala jordbruks handeln. Detta för att eliminera jordbruks exportstöd och för att reducera handelsbarriärer samt för att eliminera all tull på konsument- och industrigods och att öppna den globala tjänstesektorn. Den liberala delen av dokumentet träder fram när det gäller bland annat de ambitioner som målas fram om att skapa en era av total ekonomisk tillväxt genom fria marknader och fri handel.
Av USA:s nationella säkerhetsstrategi framgår det mycket tydligt att landet inte är isolationistiskt eller inåtvänt i utrikesfrågor och håller sig neutralt i konflikter mellan andra länder. Tvärtemot isolationism förordar Bush aktivism där USA har en moralisk skyldighet till att fortsätta att leda. Arbetet för att befrämja frihet som alternativ till tyranni. Detta genom att söka och stödja demokratiska rörelser och institutioner i varje nation och kultur med det absoluta målet att eliminera tyranni i världen. Tydliga mål som strävar efter att vara till hjälp i skapandet av en värld av demokratier och väl administrerade stater som kan möta sina medborgares behov och uppföra sig ansvarsfullt i och inom det internationella systemet. Därför är det viktigt att utveckla en agenda för kooperativt agerande med andra makter med samarbete som kännemärket för förbindelserna. Detta som ett sätt att garntera det amerikanska folkets säkerhet.

Den nationella säkerhetsstrategin är mycket realistisk i och med att den lägger avgörande vikt på maktförhållanden och nationella säkerhetsbehov i internationell politik, där en gemensam överordnad myndighet saknas. Detta uppenbaras klart och tydligt i påståendet om att ”America must continue to lead”, enbart när USA fortsätter leda kommer resten av världen att ta sin beskärda del av arbetet för att avvärja de olika hoten.

USA ser sig som världsledande i arbetet för demokrati och ekonomisk frihet. Detta synsätt återupprepas i den nationella säkerhetsstrategi lades fast av Washington: ”I Venezuela undermineras demokratin samtidigt som regionen destabiliseras av en demagog som vadar i oljepengar.”

Stategin är realistisk inte minst när det gäller hur man betraktar det internationella systemet som en arena där stater kan fullfölja sina stridande intressen. Den är realistisk och liberal eftersom de är fullt medvetna om att frihandel är fördelaktigt för de ekonomiskt starka länderna - på bekostnad av de ekonomisk svaga. På motsvarande sätt är övernationella sammanslutningar till fördel för de dominerande parterna.

Likt den Hobbesianska anarkin i internationella förhållanden sätter strategin statsintressen och kampen för nationell överlevnad i centrum. Makt måste bemötas med motmakt och allianspolitik och maktbalans träder i harmoni och står som grundlag för en mellanstatlig ordning.

Strategin är mycket realistisk inte minst för att den visar en illusionslös ärlighet och mindre hyckleri. Jag måste dock säga att det är en hämningslös maktpolitik.

Den är realistisk eftersom dokumentet förutsätter att staten är den grundläggande enheten i internationell politik. I frånvaron av en överordnad myndighet skapar detta ett permanent säkerhetsproblem. Maktförhållanden är centrala i förhållandet mellan stater och maktbalansen är en stabiliserande mekanism i det mellanstatliga systemet.

Slutligen, när det gäller begreppen så förekommer isolationismen, protektionismen och realismen som begrepp i strategin även om själva begreppet liberalism inte förekom i texten så finns det i det politiska innehållet.

Var är laser-faire kapitalisterna nu?

2008-11-26T07:28:00.000-08:00

Nu när kapitalismen eller finanssektorn är ur funktion så har den politiska och ekonomiska makteliten drabbats av panik. Logiken med den nya politiken är att vinsterna ska kvitteras av kapitalisterna men förlusterna ska nationaliseras, alltså att vi som skattebetalare ska betala kalaset. EU-kommissionens hemsnickrade stimulanspaket till den europeiska ekonomin på 2000 miljarder kronor är ingenting annat än en nationalisering av kapitalets ackumulerade och stora misstag.

Vidare förslår kommissionen bland annat att medlemsländerna tillfälligt ska tillåtas subventionera lånegarantier till biltillverkare. Medlemsländerna ska också, under en tid, tillåtas erbjuda biltillverkarna billiga lån för att de ska utveckla bilmodeller som klarar eller går längre än vad unionens kommande miljökrav för bilar.
Ska jag tolka alla dessa stimulanspaket som levereras av de olika regeringar som att man har insett att en viss typ av statlig intervention är nödvändig i och med att kapitalismen icke tar sitt sociala ansvar?

Oss en kommun med 76.000 invånare

2008-11-15T14:01:00.000-08:00

Oss är en kommun med 35 stycken fullmäktigeledamöter från 7 olika partier. Kommunen styrs av det socialistpartiet (SP) i koalition med socialdemokraterna (PVDA) och ett lokalt parti (VDG).

Koalitionen har lyckats pressa arbetslösheten till 4 % så idag har staden enbart 850 arbetslösa personer.

I opposition hittar man CDA, VVD-liberal, Vänster Gröna och Gröna turkar.
Jag måste dock säga att det nederländska skol- och förskolesystemet inte imponerande. Däremot är jag mycket imponerad av det integrationsarbete och integrationspolicy som kommunen har. Synsättet är inspirerat av Amerika och dess integrationspolitik. Kommunen arbetar för att alla som bor och verkar i Oss ska känna sig som ”Ossnare” oavsett om man är född i Eritrea, Turkiet, Irak etc. I Oss arbetar kommunen med att mänskor inte ska känna sig som en minoritet. I Oss är man eritreansk- ossnare, irakisk- ossnare osv. Kommunen arbetar under parollen ”färgrikt Oss för integrerat samhälle”. Det vänsterpartistiska kommunalrådet i kommunen arbetar för att lokalisera de privata religiösa skolor som tex. islamiska skolan med andra kommunala skolor i en och samma byggnad. Detta i syfte att uppnå integration mellan människor med olika bakgrund. Tänk om vi kunde arbeta på detta sätta även i Sverige och inte minst i Örebro!
2008-11-14

Doesburg och Rotterdam

Doesburg är en stad med 11000 – 12000 invånare. Staden styrs av Socialistpartiet. Partiet har 40 procent av väljarna. Kommunalrådet för Doesburg har trots sina 40 procent beslutat sig att samregera med de två andra politiska partier.
Vidare körde jag till Rotterdam där hade vi möte på partiets högkvarter och fick guidning genom de kvarter som haft sociala problem.

2008-11-15
Den Haag
Idag besökte jag det nederländska parlamentet och träffade representanter för socialistpartiet.

Nijmegen - Nederländern

2008-11-13T14:15:00.000-08:00

Datum 2008-11-13

Nijmegen

Idag träffade jag tillsammans med mina partivänner partiföreträdare från det Nederländska Socialistpartiet. Företrädarna för socialistpartiet inledde med att berätta stadens historia. Därefter började kommunalrådet Hans van Hooft berätta om Socialistpartiets historia sedan 1974. Till att börja med hade de enbart 2 platser i fullmäktige. Idag har Socialistpartiet 7st fullmäktigeledamöter vilket innebär 17 % av rösterna.

Röstmaskiner kan skapa problem

2008-11-04T15:39:00.000-08:00

Det förväntas att 130 miljoner amerikaner går till valurnorna idag. Mer än 15 miljoner av amerikanerna har redan poströstat. Fortfarande rapporteras det att det nya elektroniska röstningssystemet har förorsakad problem. I Virginia har maskiner havererats och i Philadelphia började dagen med att maskinerna strulade.

Journalister och medborgarrättsaktivister är oroliga för att elektroniska röstningen kan göra röstningen till ett problem.

Det mycket märkligt att i ett land som är så väl utvecklat som USA ändå är ett land som kräver att andra länder ska vara demokratiska kan ha så primitiva valprocedurer. Om något går snett i natt kommer tilltron till den amerikanska demokratin undergrävas.

Den sista striden i den amerikanska valrörelsen!

2008-11-04T00:05:00.000-08:00

South Philly 2008-10-04

Nu har jag sett den sista striden i den amerikanska valrörelsen live i det så kallade battleground state i Pennsylvania. Staten Pennsylvania är mycket viktig liksom staterna Florida, Ohio och Missouri. Därför höll idag Kommunalrådet för Philadephia Michael A. Nutter, Guvernören för Pennsylvania Edward G. Rendell och vicepresident kandidaten Joe Biden med flera tal.

Dessa gick i korthet ut på hur viktigt det är att gå rösta för att kunna påverka USA:s framtid i rätt riktining.

Joe Biden prata om ekonomin, skatten, utrikespolitiken och jobben. När det gäller Irak frågan var Biden mycket klar för att avsluta kriget i Irak och att dra trupperna.

Sista väljarbarometrar!

2008-11-03T10:10:00.000-08:00

Philadelphia

Igår var jag i Bucks County, Pennsylvania "key battleground states". Idag en dag före valet visar den sista väljarbarometen att Barack Obama leder med 51% mot 43%för John McCain. 6% av väljarna har inte bestämt sig än.

Obama har radikaliserade den amerikanska politiken!

2008-11-01T22:16:00.001-07:00

Idag den 1 november har jag varit på två av Obamas kampanjkontor pa 13 street i närheten av Chinatown i Philadelphia. Utöver att kontoret är helt finasierat i form gåv från enskilda personer och donationer. Många av de som arbetade på kontoren är unga och arbetar helt idellt. De är inte kopplade till demokratiska partiet. Många av dem kom från andra delstater för att arbeta i kampanjen för Obama.

Kommer Obama vinna Pennsylvania?

2008-10-31T22:16:00.000-07:00

Philadelphia 2008-11-01

Äntligen är nu min resa från Washington via Silver Spring, Baltimore till Philadelphia över. Det kännes som att jag har åka runt som en galning korss och tvärs över landet…Hur som helt är jag nu i Philadelphia en stad i östra USA. Det är den folkrikaste orten i delstaten Pennsylvania. Antalet invånare var är mycket äver 1517 550. Staden grundades 1681 och var under en period av större politisk och kulturell betydelse än Boston och New York.

PS: Enligt de olika väljarbarometrar leder Barack Obama med 291 mot 160 för John McCain. Det krävs 270 för att vinna.

Virgina kan gå till Obama

2008-10-29T20:58:00.000-07:00

Washington, DC 2008-10-30

Opinionsundersökningar tyder på att det konservativa fästet Virgina kan komma att rösta demokratiskt för första gången sedan 1964. Att republikanerna kampanja i intensivt i Virginia är nog nödvändigt.

I Virgina en delstat söder om Washington DC, har väljarna inte röstat på en demokratisk president sedan Lyndon B Johnson.

Men det verkar som att som har Barack Obama gjort en dramatisk inbrytning i den allmänna opinionen och leder nu de flesta lokala mätningar med några procentebheter.

PS: Mer än 15 miljoner av amerikanerna har redan poströstat.

Om Obama vinner valet den 4 november

2008-10-29T09:41:00.000-07:00

Washington, DC

Den 28-10-2008 deltog vi på NDN`s seminarium som behandlade hur Obamas valkampanjer är organiserade. Grundaren till tankesmedjan New Democratic Network (NDN) Simon Rosenberg och författaren till boken (The Revolution Will Not Be Televised: Democracy, the Internet, and the Overthrow of Everything) Joe Tripp hade en föreläsning på National Democrat Network huvudkvarter i Washington. Det var en dialog som var mycket analyserade om hur Obama har lyckats med detta. På seminariet fanns det representanter för feministiska organisationer, kvinno-organisationer, tidningar och diverse andra organisationer.

Enligt Joe har Obama lyckats göra den amerikanska politiken mera progressiv. Författaren påpekar också hur Obamas kampanjledning har använt sig av den nya teknologin som tex. youtube i pengar värderat motsvarar detta 46 miljoner amerikanska dollar. En annan intressant aspekt är att Obama inte har tagit emot pengar från lobbyister, ändå så har han lyckats samla ihop nästan 700 miljoner dollar från vanliga medborgare. Obamas internetstrategi är ett av många områden som många beundrar honom för. Man måste dock även vara medveten om att utöver hans skickliga kampanjledning så är han också en duktig talare och skicklig politiker med visioner gällande allt från miljö till skattepolitik.

Om Obama vinner valet den 4 november så är han historisk i ordets rätta bemärkelse. Inte för att han är Afro-amerikan utan att han då har kommer vunnit med större marginal än någon annan demokratisk president någonsin har gjort tidigare. Han har lyckat mobilisera väljarna mer än någon annan politiker i ett land vars demografiska förhållande är mycket diversifierad, 33% av USA`s befolkning tillhör minoritetsgrupper medan 64% är vita amerikaner.

För att reda ut begreppen gällande den konservativa mellanvästern pratade jag med en kvinna som har arbetat som politisk sekreterare i kongressen i 12 år. Hon bekräftar bilden om den rigida mellanvästern där människors pigment tydligen spelar större roll än deras kometens och vad de kan göra för USA.

Min omedelbara reaktion är att förväntningarna på Obama är enorma. Politiska kommentatorer och amerikaner tycks förvänta sig att han ska förändra landet de två närmast åren. Detta skulle kunna leda till stor besvikelse eftersom politik och demokrati alltid brukar ta tid!

Kommer Obama att väljas som USA:s 44 president?

2008-10-24T20:14:00.001-07:00

Debatten mellan de två presidentkandidaterna hårdnar. Det är inte direkt halejula stämning mellan Obama och McCain. Idag presentererades en ny opionsundersökning som visar att i många delstater som South Carolina, Ohio en delstat i nordöstra USA etc leder Obama mellan 8 till 10% enheter.

Utöver skådespelare och kändisar av olika slag som öppet deklarerar sitt stöd till Obama har dessutom den mycket respekterade förre utrikesministern Colin Powell ställer sig bakom Barack Obama. Powell är kritiskt till John McCains kampanjtaktik samt valet av Sarah Palin som vicepresident. Dock även om det finns många olika aspekter som talar för Obamas fördel, bör vi inte glömma att det finns ett latent hot där någonstans i mellanvästern i detta väldiga landet. Ett hot som bygger på Obama är Amerikan med delvis Afrikanska påbrå.

Men de kan också vara så som Eric Stevenson som tillhör till demokraterna sa. Att Amerikaner är trötta på rasmotsättningar, därför kommer väljarna att rösta på Obama!

New York 2008-10-25

Kriget som skadat USA:s anseende

2008-10-24T20:06:00.000-07:00

I ljuset av det preventiva kriget mot Irak och dess påstådda massförstörelsevapen har hegemonen USA ockuperat Irak. En ockupation som har fått hela det internationella systemet och trovärdigheten till det ur spel, för att inte nämna det mänskliga lidandet och de ekonomiska resurser som ockupationen har kostat. Även om USA vann kriget mot Irak är dock freden långt ifrån vunnen.

Konflikten har fortsatt men ändrat karaktär från mellanstatligt krig till lågintensivt inbördeskrig.

Risken att Irak i framtiden kommer att splittras är stor. Sedan krigets "slut" har också mer än 4000 amerikanska soldater och minst 100000 civila irakier dödats. Nyligen gav Bush en indikation om framtiden genom att säga att amerikanska trupper kommer att stanna länge i Irak och att fortsättningen inte är upp till honom utan kommande presidenter. Om Bush partikamrat John McCain vinner valet den 4 oktober får vi räkna med fortsatt Amerikanisk närvaro i Irak. Om USA nästa president däremot heter Barack Obama, en man som under sin tid som senator röstade emot USA`s ockupation av Irak, är det sannolikt att vi kommer att se ett tillbakadragande av de stridande trupperna inom 16 månader.

USA:s krig mot Irak underbygger idén om en pågående civilisationernas kamp, såsom den formulerats av såväl Amerikanska författare som Usama bin Ladin, istället för att existerande stereotyper välbehövligt dekonstrueras. Irak är idag en plantskola för diverse terrororganisationer, bin Ladin har fått mer än vad han rimligen kan ha önskat sig. Den amerikanska befolkningens säkerhet har avgjort minskat som en direkt följd av detta.

Även målsättningen att tillvarata USA´s intressen utomlands går att diskutera. Kriget mot Irak, inlett utan FN-mandat, har djupt skadat USA:s anseende och därigenom landets intressen i världen. USA framstår i mångas ögon som arrogant och imperialistiskt, inte bara i den muslimska världen. Bush administrationens agerande blev istället direkt kontraproduktivt och farligt. Förebyggande attacker kan enkelt användas som en förevändning för aggressionskrig, det grövsta brottet enligt gällande folkrätt. Detta är precis vad som skett när det gäller Irak. Mot målsättningen att skydda den egna befolkningens säkerhet ställs det faktum att ockupationen av Irak utgör en kraftig stimulans för arabisk och muslimsk anti-amerikanism och därigenom bidrar till islamistisk terrorism.

Flera av USA:s tidigare allierade i Europa, t ex Frankrike och Tyskland är öppet kritiska mot USA`s agerande. Den transatlantiska klyftan är djup. Det viktiga kriget mot terrorismen, vilket påbörjades efter den 11 september 2001 och ansågs vara en gemensam internationell angelägenhet, har lidit allvarlig skada. Ännu har inga bevis presenterats för att det skulle ha funnits en koppling mellan Saddam Hussein och al-Qaida, eller någon annan terroristorganisation.

Sammankopplingen mellan Irakkriget och kriget mot terrorismen är artificiell och accepteras av få utanför USA. Därigenom har USA förlorat sitt ideologiska övertag och vågen av sympati man åtnjöt efter den 11 september. USA:s förtroendekapital är kraftigt sjunkande och Bush får därigenom allt svårare att tillvarata amerikanska intressen utomlands.

Framtiden är i nuläget oviss. Kommer USA med Barack Obama som president kunna verka inom folkrättens ramar? Kommer han kunna restaurera den nedsmutsade bilden av USA?

Rasmus Persson och Jag till USA

2008-10-21T16:22:00.000-07:00

Imorgon den 22 oktober åker Rasmus Persson(c) och jag till USA. Vi åker till USA för att på plats kunna följa valet mellan de två presidentkandidaterna John McCain och Barack Obama.

Vi hoppas att kunna bilda oss en uppfattning om den folkliga rörelse som Barack Obama har lyckats mobilisera.

Vi hoppas att den kommande president i USA heter Barack Obama och att han kommer att verka inom folkrättens ramar för att restaurera den kritiserade bilden av USA.

Vår köttkonsumtion är ett miljöproblem

2008-04-28T01:12:00.000-07:00

Det är mycket viktigt att klimat frågorna debatteras och diskuteras. Flera rapporter har lyft fram hotet mot vårt klimat. Från FN:s klimatpanel (IPPC) som har visat att det är mänskliga aktiviteter som med stor sannolikhet är orsaken till den globala uppvärmningen, Al Gores film och Stern-rapporten som pekar på ekonomiska konsekvenser om vi inte agerar nu till FAO:s FN:s livsmedels – och jordbruksorgans rapport om köttproduktionens utsläpp av klimatgaser.

Det som är bra är att äntligen finns det en djupare analys av våra matvanors miljöpåverkan. FAO:s rapport slog fast att den globala kött- och animalieproduktionen står för 18 procent av utsläppen av växthusgaser. Det är större andel av klimatpåverkan än hela transportsektorn och detta faktum kan vi inte längre blunda för! Producerandet av ett kilo kött kräver omkring 10 gånger mer resurser än producerandet av ett kilo växter med lika mycket protein. I en värld med vattenbrist och där 850 miljoner människor svälter utgör detta ett stort slöseri av mat- och vattenresurserna. Kött- och animalieproduktionen står för nio procent av de människopåverkade koldioxidutsläppen, 65 procent av utsläppen av kväveoxid och 35 procent av utsläppen av metan. Metan uppstår vid idisslande djurs matsmältning och lustgas som bildas i gödselstackar. Även skövling av skogar i t ex Amazonas för bete och foderodling bidrar mycket till klimatpåverkan. FAO konstaterar i sin rapport också att animalieproduktionen – bete och foderodling – upptar 70 procent av jordbruksmarken i världen och står för 8 procent av människans vattenanvändning. Animalieindustrin räknas också som en av de största bidragande orsakerna till en lång rad miljöproblem. Enligt rapporten förmodas t ex animaliesektorn vara den sektor som orsakar mest vattenföroreningar, vilket i sin tur bidrar till bland annat övergödning, förstörelse av korallrev, mänskliga hälsoproblem etc.

Ovanstående är allvarliga siffror som inte går att blunda för om man vill stoppa klimatförändringarna. Ändock är det tyvärr ingen politiker eller miljöminister som pratar om dessa fakta, om att boskapsuppfödningen påverkar växthuseffekten mer än vad bilar, flyg och båtar tillsammans gör. Kan det vara så att det är enkelt att kräva att folk ska byta glödlamporna hemma och att åka kollektivt istället för att ta bilen, men att vi i grunden inte vill göra några större förändringar i våra egna liv? Eller är det så att det är en obekväm sanning som hotar köttindustrin och därmed kan vi som politiska partier få köttlobbyismen emot oss? Eller är det helt enkelt så att det beror på okunskap att miljöorganisationer, journalister, politiker m.fl. ej uppmärksammar köttindustrins roll?

I en så viktigt fråga som klimatfrågan är det viktigt att vi går från ord till handling! Det är inte köttkonsumtion i så liten omfattning som om människor åt någon köttbit i veckan som innebär miljöproblem. Miljöproblemet ligger i att människor äter så mycket kött. Den globala köttkonsumtionen har femdubblats sedan 1950-talet. Köttet som produceras konsumeras inte främst av människorna i de fattiga länderna, utan av de rika länderna i världen.

I ett globalt perspektiv måste konsumtionen av kött och annan animalisk föda minska, speciellt i de rika länderna. Dels av miljöskäl och dels för att mängden livsmedel ska kunna hålla jämna steg med den ökande befolkningen.

Dessutom, i den omfattande rapport som presenterades av Världscancerfonden 2007 stärks sambanden mellan ett högt intag av rött kött och flera cancerformer, men framförallt cancer i tjock- och ändtarm. I det fallet har man kunnat påvisa att de som äter mycket rött kött löper 30 procent större risk att drabbas än de med lågt intag. Därför rekommenderar Världscancerfonden en minskad konsumtion av kött.

Det behövs en nationell strategi för att minska köttkonsumtionen. Konkret på lokanivå kan det handla om att öka andelen vegetarisk mat kraftigt i förskolor, skolor, äldreomsorgen och sjukhus.

Norge kan bli det första europeiska land som erkänner Västsaharas självständighet!

2008-02-03T23:53:00.000-08:00

Norska partier vill erkänna Västsahara

Västsahara är en nästan bortglömd fråga i svensk politisk debatt, även om samtliga svenska partier stöttar landets rätt till självbestämmande enligt FN-stadgan. I Norge, däremot, har flera politiska partier tagit betydligt starkare ställning mot ockupationen. Det tydligaste ställningstagande man kan göra i den frågan är naturligtvis att kräva att den norska regeringen erkänner Västsahara som en självständig stat, genom att upprätta diplomatiska relationer med exilregeringen Sahariska Arabiska Demokratiska Republiken (SADR). Ett åttiotal av världens länder har redan gjort det sedan Västsahara unilateralt utropade sin självständighet 1976, och bland annat Afrikanska Unionen erkänner SADR som Västsaharas legitima regering. (Marocko är därför det enda afrikanska land som inte är medlem i AU.)

Ett stort antal norska partier, ungdomsförbund och organisationer har redan krävt att regeringen erkänner SADR, och flera verkar vara på gång att göra det. Redan nu kräver två av landets regeringspartier (Senterpartiet och Sosialistisk Venstre) att Norge erkänner Västsaharas självständighet, medan Arbeiderpartiet ännu inte tagit ställning för detta -- men dess ungdomsförbund stöttar ett erkännande och lobbar för detta inom partiet. I oppositionen kräver liberala Venstre att Norge erkänner SADR, och ungdomsförbunden från Venstre, konservativa Høyre och Kristelig Folkeparti begär samma sak. I själva verket kräver ALLA norska politiska ungdomsorganisationer att regeringen ska erkänna Västsaharas självständighet, med undantag för främlingsfientliga Fremskridtspartiets ungdomsförbund.

Förutom de politiska partierna har dessutom ett stort antal fackförbund, människorättsorganisationer, studentförbund och liknande rest samma krav -- inklusive norska LO -- och den statliga oljefonden bojkottar alla företag som ägnar sig åt illegal exploatering i Västsahara, eftersom detta bryter mot folkrätten och FN:s resolutioner. Kommer Norge att bli det första europeiska land som erkänner Västsaharas självständighet?

Omvärlden måste fördöma militären i Burma

2007-10-03T02:10:00.000-07:00

Återigen visar dessa satans mördare i Burma sitt rätta ansikte och sin avsikt att tysta varje människa som kräver sina fundamentala rättigheter.

Rätten till ett värdigt liv i fred och frihet.

Att mörda munkar och öppna eld rakt in i en folkmassa som med fredliga sånger demonstrerar för frihet är vedervärdigt!

- Detta måste fördömas med all kraft!- Låt oss tillsammans fördöma detta brutala och folkrättsliga brott.

Jag hoppas att det mänskliga kollektiva förnuftet besegrar juntans galenskap.

Erkänn Demokratiska Sahariska Arabrepubliken, SADR

2007-10-02T07:29:00.000-07:00

Till regeringarna i Norden Erkänn Demokratiska Sahariska Arabrepubliken, SADR.

Konflikten om Västsahara handlar om en grundläggande folkrättsligt fråga inte minst utifrån FNs avkoloniseringsprincip. Det är nu mer än 35 år sedan Spanien lämnade sin koloni Spanska Sahara i samband med att general Franco försvagades. Dessa år har kännetecknats av Marockos illegala ockupation av Västsahara och förtryck av dess folk, i trots mot att Internationella domstolen i Haag 1975 fastställde att västsaharierna ägde rätt till självbestämmande. FN:s generalförsamling och säkerhetsråd har sedan dess antagit ett otal resolutioner som också slår fast detta: det är en oavslutad avkolonisering och västsahariernas har rätt till självbestämmande.

Men FN:s säkerhetsråds passivitet när det gäller att förverkliga denna rätt har uppmuntrat Marocko att med stöd av Frankrike motarbeta alla beslut och avtal. Det gäller t ex den fredsplan som parterna kom överens om 1991. Den innebar vapenvila med villkoret att en folkomröstning om landets framtid skulle genomföras. Marocko saboterade upprättandet av röstlängder och den sedan lång tid utlovade och planerade folkomröstningen har för varje år blivit alltmer avlägsen.

Generalsekreterarens särskilde representant James Baker presenterade i början av 2000-talet olika förslag efter förhandlingar med parterna. Den senaste versionen antogs av säkerhetsrådet och accepterades av Polisario 2003. Den innebär att saharierna får välja en självstyrande myndighet för inrikes affärer under en övergångstid om 5 år och att därefter en folkomröstning ska genomföras. Polisarios acceptans innebar en stor eftergift men trots det har Marocko allt oresonligare avvisat planen, eftersom de marockanska nybyggarnas stöd är synnerligen osäkert.

FNs säkerhetsråd antog resolution 1754 den 30 april 2007. Den pekar på vikten av att FN medverkar till en politisk lösning som ska leda till varaktig fred på grundval av det sahariska folkets rätt till självbestämmande i enlighet med FN-stadgan. Parterna skall nu inleda förhandlingar under FN:s ledning utanför New York 18-19 juni.

Marocko har bedrivit idog lobbyverksamhet för att få stormakterna att acceptera Västsahara som en del av Marocko. Man erbjuder begränsad autonomi under marockansk överhöghet och utesluter självständighet. Frankrike, Spanien och USA stöder detta flagranta avsteg från tidigare överenskommelser och FN-beslut. Algeriet, Sydafrika och de progressiva latinamerikanska staterna stöder Polisario och västsaharierna. Det har blivit en tydlig strid mellan nord och syd, mellan EU/USA och resten av världen.

För att göra det möjligt att driva fram en folkrättslig lösning på konflikten uppmanar vi de nordiska ländernas regeringar att ge Polisario sitt stöd inför de förhandlingar som förestår.

Det bästa stödet är att erkänna Demokratiska Sahariska Arabrepubliken, SADR.

Helsingfors, Oslo, Reykjavik, Stockholm 2007-06-15
Vänsteralliansen, Finland
Socialistisk Venstreparti, Norge
Vänstergröna Rörelsen, Island
Vänsterpartiet, Sverige

Algeriska arbetarpartiet

2007-10-02T05:26:00.000-07:00

Det Algeriska arbetarpartiet (French: Parti des Travailleurs, Arabic Hizb al-Ummal) The Workers' Party leds av Louisa Hanoune.

Hanoun har tidigare fängslats av regeringen flertalet gånger för att hon tillhört ett olagligt parti innan legaliseringen av politiska partier 1988. Under 1990-talets blodiga inbördeskrig i Algeriet var hon en av de få motståndsrösterna i regeringen och trots partiets sekulariserade värderingar en stark motståndare till regeringens "avskaffande" inställning gentemot Islamister.

I januari 1995 skrev hon under Sant'Egidio-plattformen tillsammans med representanter från de andra oppositionspartierna- inklusive the Islamic Salvation Front (det radikala Islamistiska partiet vilka inledde inbördeskriget).

2004 var hon den första kvinnan i Algeriet som ställde upp i presidentvalet. Hon fick då 1% av rösterna. I valet till parlamentet 2007 fick partiet flest platser i oppostionenen med 26 av 389.

Valdeltagandet var dock det lägsta någonsin, endast 35,61%. Enligt valutvärderingen var det medelklassen som avstod från att rösta. Partiet har goda kontakter med sin franska motsvarighet, Franska arbetarpartiet.

Lite sundförnuft i politiken behöver inte innebära cirkus!

2007-06-17T10:09:00.000-07:00

Poli´tik: Då var det "hela" klart från presidium till programnämnd till El parlamento! Parlamentarismen har sagt sitt. Jag har inte varit med om något liknande och jag har ändå hållit på med realpolitiken sedan 1990.

Förslaget om nedläggningen av Vasa- och Karlsundsskolan bygger på tvivelaktiga och ekonomiskt felaktiga kalkyler som bottnar i att försäljningen av skolornas lokaler inbringar stora inkomster för kommunen.

Det är mycket beklagligt för att inte säga en tragisk människosyn. Att politiker som har ansvar för samhällsplanering inte sätter barnens bästa i första rummet och att man inte har övervägt de olika faktorer som den pedagogiska kvalitén, de mjuka värdena och inte minst de långstiktiga ekonomiska aspekterna. En fråga som måste ställas i sammanhanget är också vilken miljömässig påverkan detta kommer att ha, när elever måste bussas runt i Örebro i ökad omfattning? Men det kanske inte är intressant för miljöpartiet som är en del av högerkoalitionen?

Nedläggningen av Vasaskolan kommer sannolikt att innebära att den inarbetade organisationen med arbetslag och välutvecklade profiler kommer att raseras. Den sammanhållning och det utvecklingsklimat som finns idag kommer troligen ej att finnas kvar eftersom elever och pedagogisk personal kommer att fördelas mellan olika skolor etc.

Det jag gläds åt är alla dessa helt fantastiska föräldrar och elever som har ringt och skrivit och kritiskt granskat beslutsunderlaget. Kort sagt har föräldrarna visat att de stora bristerna i den offentliga maktutövningen och processen.

Ni har övertygat mig genom Ert otroliga engagemang om att det finns hopp för den represenativa demokratin. Att de finns medborgare som inte avhänder sig det viktiga ett samhälle nämligen dessa fantastiska barns framtid.

För mig som vänsterman är barnens rätt till delaktighet grundbulten i min politiska gärning. FNs barnkonvention, artikel 12 är till för att efterlevas. Ett hälsosamt samhälle är ett samhälle som inte tillmäter det mänskliga värdet i pengar!

Det är nu det känns att ett liv i kamp är ett gott liv!

Rätten till självständighet för Väst Sahara

2007-05-10T03:21:00.000-07:00

FN:s engagemang i Västra Sahara har varit långt och kostsamt både i mänskligt lidande och i ekonomiska resurser. Världsorganisationens hantering av frågan är föga imponerande. Den sedan 1966 utlovade folkomröstning om Västra Sahara öde blev inte av. Marocko har i början av årtiondet ensidigt sagt upp den FN-plan som vapenvilan baserades på 1991. Därefter vägrade att acceptera Säkerhetsrådets ersättningsplan. Under år 2000 meddelade den dåvarande FN generalsekreteraren Kofi Annan till säkerhetsrådet att sändebudet till konflikten, James Baker, misslyckats i sin medling mellan Marocko och västsahariska befrielserörelsen Polisario.

Den självklara folkrättsliga rätten som folket i Västra Sahara äger är att folkomrösta om sin framtid. Denna rättighet har tyvärr blivit föremål för diplomatiska godtyckligheter dvs. avlägsen som alltid. Folkomröstningen är möjlig och måste genomföras och den måste tillgå på så sätt som FN stipulerat. Annars kommer den frustration som finns bland de västsahariska flyktnigarn i algeriska Saharaöknen som jag har besökt leda till att återuppta den väpnade kampen mot ockupationsmakten Marocko.

Någon folkomröstning lär det dock inte bli, trots att bägge parter accepterat att den bör komma till stånd. Bakgrunden är frågan om vem som ska få rösta. Enligt Polisario, och FN, ska endast de som bodde i Västra Sahara 1974, då den dåtida spanska kolonialmakten genomförde en folkräkning, och deras efterkommande ha rösträtt. Enligt ockupationsmakten Marocko bör också en stor del av de marockaner som flyttade in när Marocko ockuperade landet 1975 ges rösträtt.

Fram till nu har FN:s styrka identifierat ca 87 000 röstberättigade av de lite drygt 200 000 som ansökt. Alla inblandade vet att Polisario skulle vinna en omröstning där den spanska folkräkningen utgör bas, liksom alla är medvetna om att ockupationsmakten skulle vinna en omröstning om alla som bor i området tilläts delta. Därför är situationen helt låst.

Att västsaharas befrielserörelse har en såväl moralisk som folkrättsligt rätt till området råder det knappast några tvivel om. Marockos motförslag om en omfattande autonomi för Västra Sahara under marockansk överhöghet, vinner terräng i diplomatiska kretsar. Marockos försök att komma runt folkrätten krav verkar stöd framför allt från Frankrike och den tidigare kolonialmakten Spanien och USA, inte minst av ekonomiska intressen. Det fantastiska är att Marocko erbjuder autonomi åt ett territorium som det inte juridiskt inte äger.

Det är ett stort svek att tvinga den västsahariska befrielserörelsen till andra lösningar än det som är förenligt med folkrätten, nämligen självständighet eller folkomröstning.

Därför är det mycket legitimt att Sverige verkar både inom EU och FN för att Marocko ska leva upp till den så kallade FN-planen som handlar om folkomröstning utan villkor.

Mussie Ephrem

Zimbabwe's Mugabe should STEP DOWN!

2007-03-28T07:21:00.000-07:00

Is this the beginning of the end of Mr Mugabe's rule?

Klimatförändringar

2007-03-20T03:07:00.000-07:00

Under sessionsveckan i Strasbourg beklagade EU-parlamentet avsaknaden av tydliga mål i kommissionens energi- och klimatpaket, och antog under onsdagen en resolution som anser att strategin för att bekämpa problemen med klimatförändringar bör baseras på två centrala mål:

- världens medeltemperatur kan inte tillåtas öka med mer än 2 grader i förhållande till förindustriell tid

- före 2020 ska utsläppen ha minskat med 30 procent i förhållande till 1990 års nivå och före 2050 ska en minskning på omkring 60-80 procent ha nåtts.

Den 8-9 mars kommer EU:s politiska elit att samlas i Bryssel för att diskutera kommissionens förslag till energipolitiska riktlinjer, där klimatförändringar spelar en avgörande roll.

Ja till abort i Portugal

2007-02-17T05:06:00.000-08:00

Söndagen den 11 februari vann ja-sidan i Portugals folkomröstning om abort. Omröstningen handlade om att avkriminalisera abort och låta kvinnor avbryta ofrivilliga graviditeter, och hälso- och sjukvårdsinstanser att utföra aborter, upp till tionde veckan. 59,3 procent röstade för abort och 40,1 procent röstade emot. Det låga valdeltagandet, 43 procent, var ändå högre än 1998 års abortomröstning då bara 31 procent röstade.

Head of State

2007-02-14T15:37:00.000-08:00

H.E Muammar al-Qadhdhafi
Head of State Great Socialist People's Libyan Arab Jamahiriya

H.E Mr Abd al-Rahman Mohamed SHALGAM

Excellency, allow me first of all to wish you and the people of Great Socialist People's Libyan Arab Jamahiriya a progress and development.

Excellency, allow me again to thank for the positive role that the Great Socialist People's Libyan Arab Jamahiriya played in the transformation of the Organization of African Unity to African Union. I hope that the African Union will accomplish the expectation of the people of Africa. I hope that the African Union will be the catalyst for positive injection for renewal of Africa in different aspects such as democracy and good political governance and in eradication of poverty and economical development.

Excellency, according to the Amnesty International’s information, of the 430 detainees, 130 detainees, including several women and children, are detained at a detention centre in al-Marj, 1,000 km from the Libyan capital Tripoli, while the remaining 300 are detained in Misratah, about 200km from Tripoli. Most of the detainees are conscripts who fled Eritrea to avoid military service. The right to conscientious objection is not recognized in Eritrea and if returned they will be at high risk of being arrested and tortured. Military service in Eritrea, which, in practice, lasts for an indefinite period, is compulsory for women and men aged 18 to 40, although the age limit for women was reportedly reduced to 27. There are no military courts and military offenders are arbitrarily punished with torture – being beaten and tied for hours or days in painful positions – and indefinite incommunicado detention in harsh conditions.Groups of refugees who were forcibly returned to Eritrea from Great Socialist People's Libyan Arab Jamahiriya in 2004 and from Malta in 2002 were held incommunicado upon their arrival. Many were tortured and some died while in custody. Amnesty International documented their treatment in its report Eritrea: ‘You have no right to ask’ – Government resists scrutiny on human rights (AFR 64/003/2004, May 2004). In August 2006, 300 Eritreans were detained in Great Socialist People's Libyan Arab Jamahiriya and threatened with deportation. It however appears that they were not deported although the whereabouts of some of them remains unknown (see UA 225/06, MDE 19/004/2006, 24 August 2006).

Excellency, the Great Socialist People's Libyan Arab Jamahiriya as a state party to the International Covenant on Civil and Political Rights and the African Union Convention on the Specific Aspects of Refugee Problems in Africa, have the obligation to not return anyone to a country where they would be at risk of serious human rights violations, including torture. The United Nations High Commissioner for Refugees (UNHCR) has recommended that even rejected asylum-seekers should not be forcibly returned to Eritrea. It is not clear that these detainees have been allowed access to UNHCR officials in Great Socialist People's Libyan Arab Jamahiriya or any opportunity to formally apply for asylum.

Excellency, I hereby appeals to you and to the people of Great Socialist People's Libyan Arab Jamahiriya not to forcibly return any Eritrean nationals to Eritrea, where they would be at risk of torture, as well as indefinite detention without charge or trial.

Excellency, I appeals for all Eritreans detained in Libya to be treated humanely and given immediate access to the Office of the UN High Commissioner for Refugees (UNHCR) in Tripoli to enable them to apply for protection if they wish to do so.

Sincerely,

Mussie Ephrem
Sweden

Markpris och marknadsekonomi!

2007-01-15T11:17:00.000-08:00

Nästan dagligen kan vi läsa om kraftigt höjda mark- och fastighetspriser. Den 8 januari redovisade NA att jordbruksmark sålts för 50 – 100 % över ett pris som tidigare bedömts normalt.

Den gård, Bondsätter, som sålts för det rekordhöga priset ligger alldeles intill kommande utbyggnadsområden i Örebro, mellan Adolfberg och Mosås. Köpare är Leif Carlsson som är en stor fastighetsägare av fastigheter med bostäder och lokaler.

Sällan eller aldrig diskuteras frågan om hur de höga markpriserna slutligen kommer att betalas, för ingen tror väl att Leif Carlsson räknar med en förlustaffär.

Jag är övertygad om att det orimligt höga markpriset bland annat kommer att betalas av framtida bostadskonsumenter, på ett eller annat sätt. Dessvärre har flera liknade aktioner accepterats av kommunens de senaste åren och privata markexploatörer har tillåtits bygga, och då förstås bygga på ett sätt som i första ska tillgodose företagens intresse.

Exempel på detta finns alldeles i närheten av Bondsätters gård där privata exploateringar med bostadsbebyggelse nu håller på att genomföras. Ekeby-Almby är ett annat exempel. Gemensamt för dessa är att det är en ensidig inriktning av bostäder för betalningsstarka hushåll och därmed en inriktning som leder till ökad bostadssegregation.

Näsbyområdet är ett annat exempel där Skanska får genomföra en exploatering men där finns ”lite i kanten” också ÖBO med för att bredda utbudet av bostäder något. I huvudsak är det dock en exploatering på Skanskas villkor.

Kommunens obefintliga eller slappa mark- och bostadspolitik håller nu på att leda till att stora byggintressen flyttar fram sina positioner, i första hand genom markköp. Konsekvensen kommer att bli ett byggande som i första hand görs för att tillgodose företagens intresse att tjäna pengar. Mycket tyder på att det leder till onödigt höga priser och ökad boendesegregation.

Markvärdestegringen är i första hand en effekt av samhällets samlade utbyggnad och värdestegringen bör därför inte tillfalla enskilda vinstintressen. Den tidigare majoriteten har inte varit intresserad av dessa frågor och inte ens klarat av att få fram ett samlat program för bostadsförsörjningen (det senast antagna är från 1999!). I brist på en genomtänkt kommunal strategi för bostadspolitiken har marknadskrafterna fått ökat utrymme.

Nu styr en annan majoritet i kommunen. En majoritet som avgjordes av att miljöpartiet valde att byta samarbetspartner. Miljöpartiet deklarerade att ett av de kriterier som var avgörande för deras val av samarbetspartier skulle vara att en bättre integrationspolitik skulle kunna bedrivas. Kommer miljöpartiet att agera mot markspekulation som leder till ökad segregation?

The ruling.

2006-12-26T11:18:00.000-08:00

"We would like to draw your attention to certain events in Eritrea, which are in violation of rights enshrined in the African Charter on Human and Peoples’ Rights and seriously undermine the respect and enjoyments of human rights. The escalating

events in Eritrea, a State Party to the African Charter on Human and Peoples’ Rights and the Universal Declaration of Human Rights, raised concerns about its human rights situation and compliance with the principles set forth in the African Charter. Eleven of the fifteen senior government officials who had publicly called for reform and unspecified number of journalists are under arrest and held incommunicado without charge since 18 September 2001. And several elderly mediators, Mr. Sunabera Mohammed Debenna, an 83-year old Eritrean, was released from detention on 10th of March 2004 and Mr. Abdurahman A Younis 75 years old, who has been arrested since October 2001, was released on 4th August 2004. Another mediator who had been under house arrest, Mr. Hedad Kerar, passed away in 2003 and Mr. Hassen Kekya, an 78-years old, is still under arrest.

The private press, which has been critical of government policies, has been shut down and banned in its entirety. The implementation of the Constitution of Eritrea, although duly ratified on 23 May 1997, has been effectively blocked from implementation under direct orders of the President. Furthermore, Eritrea failed, as promised, to conduct the first National parliamentary and Presidential elections in December 2001 and indefinitely postponed the implementation of the constitution.

Mussie Eprem & Semere Kesete

The unlawfull action of the regime in response to the demands of the fundamental rights in Eritrea commenced with the arrest of the Asmara University Students’ president Semere Kesete on 31 July 2001. He was held incommunicado until he managed to escape with the assistance of a member of the intelligence office, Mehari Yohannes, on 28 July 2002 exactly one year after his illegal detention. Semere was arrested after he and his union opposed the regime’s forced summer Work Programme (SWP). Students at Asmara University protested against the arrest of their leader. This led to a wave of mass arrests of students. 2500 students were arrested and sent to a work programme in Wia, a desert camp near the Red Sea port of Massawa with a daytime temperature of above 40 degrees Celsius. The regime later acknowledged that two students, namely Yirga Yoseph and Yemane Tekie, died on 14 and 19 August 2001 respectively. The cause of death was given as heatstroke. Police also used batons to disperse regular gatherings of parents demanding the return of their children from the forced work programme.

Perhaps the most high profile of these incidents in Eritrea that we would like to draw your attention to is the arrest of the 11 former officials and parliamentarians of the government of Eritrea. These persons were arrested on 18th and 19th of September 2001. They are Petros Solomon, Ogbe Abraha, Haile Woldetensae, Mahmud Ahmed Sheriffo, Brehane Ghebre-Ghzabiher, Aster Feshation, Saleh Kekya, Hamid Himid, Estifanos Seyoum, Germano Nati and Beraki Ghebreselassie.

The reason of their arrest is that they wrote a letter to the president twice calling for the convening of the delayed regular meetings of the Party’s Central Committee and National Assembly to discuss the affairs of the state. The president refused to respond positively and as a result they choose to write an open letter to all party members calling for respect for the rule of law, justice and democratic reform through peaceful and legal means.

The whereabouts of these eleven is still unknown. They have not been allowed access to their families and have not been permitted the assistance of a legal counsel. There are serious fears about their safety. In Eritrea today there is no respect for the rule of law nor is there an independent judiciary. A striking example has been the establishment by decree in 1996 of the Special Court. Trials before this Special Court are conducted behind closed doors, by untrained personnel, do not provide for an appeal and there is no right for a legal counsel. The special court contradicts the provisions of the Eritrean Constitution, the African Charter on Human and Peoples’ Rights and the Dakar Declaration adopted in November 1999 at the 26th Ordinary Session of the African Commission on Human and Peoples’ Rights.

The situation described above has led to a communication on an urgent basis and request for provisional measures, submitted to the African Commission on Human and Peoples’ Rights on the 9th of April 2002, as well as a request for intervention to the Commission’s Special Rapporteur on Prisons and Conditions of Detention in Africa on 26th November 2001.

Despite numerous condemnation from human rights groups, governments, European Union, parliaments, various NGOs and the landmark verdict of the African Commission on Human and Peoples’ Rights on this matter, the regime is yet to officially charge them with any crimes and refuses to set a date for their arraignment. On the contrary, the regime has gone out of its way to incriminate them and accuse them of various crimes, the most serious of which was that of treason, on the state media daily thus making free and fair trial almost impossible."

Sudan (In Swedeish)

2006-12-23T15:16:00.000-08:00

När jag besökte Sudan första gången 2004 och senare även 2005, fick jag intrycket, efter att jag hade besökt landets olika delar och informerat mig om hur långt fredsprocessen mellan Sudanesiska folkets befrielsearmé och regeringen hade kommit, att Khartoum andades framtidsoptimism.

Efter fredsuppgörelsen mellan Sudanesiska folkets befrielsearmé (SPLA) och regeringen i Khartoum började människor prata om en ny era för Sudan, ett land som sedan landets självständighet 1956 varit plågat av fem olika statskupper och kronisk underutveckling efter 37 år av krig. Det fanns till och med förväntningar på stora ekonomiska investeringar från USA och att dess sanktion mot Sudan som lanserades 1997 skulle hävas.

Den optimism som fanns byggde på den USA-sanktionerade fredsprocessen mellan SPLA och regeringen i Khartoum. Den kom att avslutade det 21-åriga kriget i södra Sudan, men det man då inte visste om, eller glömde bort, var konflikten i den västra regionen av Darfur och östra Sudan.

Den massmediala och diplomatiska uppmärksamheten kring fredsprocessen mellan regeringen och SPLA försvann direkt till konflikten i Darfur. Den har lett till att ca två miljoner människor blivit hemlösa och hundratusentals människor har dött på grund av hunger.

Konflikten i Darfur har raserat den optimism som fanns i landet. Regeringen hade hoppats på att, efter fredsuppgörelsen mellan SPLA, kunna återrestaurera landets diplomatiska anseende. Men nu utsätts regeringen för både interna och externa politiska påtryckningarna.

Konflikten i Darfur och östra Sudan har sin upprinnelse i de stora sociala klyftor som finns i landet. Dessutom har landets enorma resurser fördelas orättvist mellan olika landsdelar.

I östra Sudan finns en rebellgrupp som kallas Beja Kongressen, de är allierade med rebellerna Rättvisa och jämlikhetsrörelsen (JEM) och den Sudanesiska befrielserörelsen (SLM) från Darfur. Beja Kongressens rebeller och rebellerna i Darfur stöds av bland annat regimen i Eritrea.

Rebellerna i Beja Kongressen har sporadiskt stridit mot regeringen sedan 1990-talet. De är ute efter utveckling och en rättvis fördelning av Sudans resurser för landets östra delar. Liknande krav återfinns hos rebellerna i Darfur.

När det gäller östra delen av Sudan pågår det fredsförhandlingar mellan Beja rebellerna och regeringen i Khartoum. Det sker i den Eritreanska huvudstaden Asmara under ledning av eritreanerna. Om dessa fredsförhandlingar kollapsar kommer rebellerna att återuppta den beväpnade kampen. De kommer då att utgöra ett allvarligt hot mot regeringen genom att huvudsakligen angripa motorvägen som länkar Khartoum till Hamnstaden Port Sudan.

Utveckling i Sudan är mycket oroande. När det gäller konflikten i Darfurregionen vill den sudanesiska regeringen i Khartoum under inga omständigheter ha en fredsbevarande styrka från FN in i landet. Regeringen motiverar sin hårdföra politik med att detta kommer att ge legitimitet för de islamiska krafterna i landet. Regeringen i Sudan har fått stöd för sin linje av den Afrikanska Unionen och Arabförbundet.

De nya konflikterna i Darfur och i östra delen av Sudan har lett till att regeringen i Khartoum är mycket svag.

Risken är att internationella samfundets hårda påtryckningar gentemot regeringen kan stärka de hårdföra krafterna i landet, vilket i sin tur kan få negativa konsekvenser. Det finns människor, bland annat inom regeringen, som menar att fredsprocessen mellan regeringen och SPLA gick för långt. Dessa kommer att använda en eventuell konfrontation mellan regeringen och det internationella samfundet om Darfur som skäl att riva upp fredsavtalet med SPLA.

Western Sahara

2006-12-23T13:46:00.000-08:00

El- Aioun (one of the refuge camp I visited November 2006).

The international community has to deliver a final solution of the occupation of the Western Sahara by the Kingdom of Morocco. It is indeed the responsibility of the international community to end the inhuman conditions of the Saharawi people at the refuge camps. The international community has spent a lot of economical and human capital with out a final solution of the Western Sahara sovereignty which remains unresolved. If no comprehensive solution is delivered as son at it is possible the legitimacy and credibility of the UN system will be even more harmed.