Det är med blandade kännslor som jag vandrar på den kontinent som har gett mig liv. En kontinent som jag föredrar att förknippa med mänsklighetens vagga, med mängder av naturresurser och möjligheter. Dock är jag medveten om och har under längre tid plågats av det faktum att min moder har plågats av korruption, politisk missskötsel och beväpnade konflikter. Senast hände det i Kenya där säkerhetsläget kraftigt försämrades i början av 2008 som en följd av valet som ägde rum den 27 december 2007. Valresultatet ifrågasattes vilket ledde till en våg av våldsamheter och oro på flera håll i landet. Över 1 000 personer dödades och uppemot en halv miljon människor fördrevs från sina hem. Framkomligheten på vägarna runt om i landet försämrades. De områden som drabbades värst av våldet var Nairobis slumområden, provinserna Rift Valley (inklusive Nakuru och Naivasha), Western och Nyanza samt delar av Mombasa.
Nu när jag två år efter eftervalsvåldsamheterna träffar människor i Nairobi som arbetar i olika samhällessektorer får jag en hoppingivande bild över den demokratiseringsprocess som försiktigt har börjat formas. Säkerhetsläget i Kenya har normaliserats sedan eftervalsvåldet.
Den 4 augusti kommer Kenya att genomföra en folkomröstning om förslag till ny grundlag. Kenyanerna kommer att välja att acceptera eller avvisa det förslaget.
Förslaget till ny grundlag har stöd bland de etablierade partierna inte minst av premiärminister Raila Odinga och President Mwai Kibaki som tillhör två vitt skilda politiska partier. Den nya konstitutionen kommer att kunna lösa en del av den grundläggande utmaning som finns i Kenya eftersom att den nya konstitutionen innebär bland annat reformerade vallagar samt landreform. Detta kommer att stärka Kenyas stabilitet och utveckling samt minska riskerna för att våld skulle kunna uppstå efter val i framtiden. Risken för våld kvarstår dock på grund av avsaknad av en avväpningsplan för milisgrupper och medborgargarden.
Dessutom finns det grupper som är emot konstitutionella reformer. Bland dem finns den före detta presidenten Daniel arap Moi, de atolska och protestantiska kyrkorna samt stora landägare.
Alla dessa krafter tror att konstitutionella reformer kommer innebära att de kommer att bli av med delar av de land som de har tillskansat sig tidigare. Dessutom är korruption fortfarande ett stort problem med lite förtroende för de åtgärder som har vidtagits för att avskräcka korruption på hög nivå. De krafter som gynnas av denna kultur kommer knappast att hjälpa till i reformprocessen.
Nu vädjar Kenya att vänner och givarländer också ska hjälpa till att stödja en ny konstitution. Sverige som har en gott anseende i Afrika bör stödja processen såväl ekonomiskt som i form av mänskliga resurser.
Nairobi
0 kommentarer:
Post a Comment