I slutet av 2009 ska världens ledare samlas i Köpenhamn till ett klimattoppmöte för att försöka nå fram till ett nytt klimatavtal eftersom Kyotoprotokollet löper ut 2012. Vikten av att ha ett nytt avtal är livsavgörande. FN:s rapport har visat att den globala uppvärmningen med stor sannolikhet kommer att nå kritiska nivåer under det här århundradet om inte de hastigt växande globala utsläppen begränsas kraftigt och snabbt.
Samma rapporter konstaterar att köttproduktionen är en större belastning för miljön än hela transportsektorn.
Vad vår värld behöver är ett nytt och skarpare globalt avtal som syftar till att minska de globala utsläppen. Ett avtal som omgående tar itu med utsläppen om vi ska vara någorlunda säkra på att inte klimatförändringarna blir farliga och okontrollerbara.
Kyotoprotokollet som undertecknades 1997, som det första internationella avtalet med bindande utsläppsminskningar, har många brister och svagheter. Inte minst att USA har vägrat att ratificera protokollet, vilket innebär att avtalet inte gäller världens två största utsläpparländer – USA och Kina, samt att Kyotoprotokollet är så ”flexibelt”.
De 36 i-länder som har åtagit sig att begränsa sina utsläpp kommer undan väl enkelt genom möjligheter att räkna av utsläppsminskningar exempelvis i form av uppväxande skog eller genom att köpa utsläppsminskningar från andra länder i form av utsläppsrätter etcetera.
Man kan även hitta kryphål i form av olika typer av hänsynslösa affärsidéer som främst går ut på skogsplanteringsprojekt, där olika företag planterar träd i u-länder som Uganda och Mexiko. Då kan till exempel McDonald’s med sina cirka 230 restauranger runt om i Sverige sälja sina hamburgare och kalla sig för ett klimatneutralt företag.
Det är en mycket cynisk logik att företagen i den industrialiserade delen av världen kan köra på som förut bara de köper sig fria med hjälp av skogsplanteringar samtidigt som utsläppen av växthusgaser fortsätter. Klimattoppmötet i Köpenhamn måste resultera i ett kraftfullt avtal som måste innehålla en rad viktiga beslut kopplade till kraftiga utsläppsminskningar och utsläppsbegränsningar, främst i den industrialiserade världen. Avtalet måste precisera vilka länder som ska omfattas, hur mycket som ska göras i olika länderna och hur mycket de rika i-länderna ska betala för anpassningsåtgärder och tekniköverföring till de fattiga u-länderna.
Mycket av klimatproblematiken har sin upprinnelse främst i den mänskliga aktiviteten i de rikare länderna, inte hos de fattiga människorna i utvecklingsländerna.
Den stora orättvisan med klimatförändringarna är idag att det är de som smutsar ned minst som måste betala det högsta priset. Det är bönderna i Afrika söder om Sahara som redan nu har börjat se sin jordbruksmark förvandlas till torr öken medan vi i Europa släpper ut femtiofalt så mycket som genomsnittsinvånaren i Botswana och Angola. När Bangladesh släpper ut 0,2 ton koldioxid per invånare släpper USA ut hundra gånger mer; drygt 20 ton. Då är det nödvändigt att ansvaret för vem eller vilka som ska betala för klimatförändringarna läggs på rätt plats. Därför är innehållet i ett nytt klimatavtal viktigt, det måste vara rättvist för att kunna få acceptans av de fattiga länderna.
0 kommentarer:
Post a Comment