Fråga folket om EUs grundlag

Med EU:s grundlag, Lissabonfördraget, sker en omfattande maktöverföring från medlemsländerna till EU-systemet. Riksdagens utredningstjänst har kommit fram till att EU:s makt ökar i cirka 100 fall. En sådan maktöverföring har vi inte varit i närheten av sedan Sverige blev medlem 1995. Vi kan på goda grunder hävda att EU med det nya fördraget är något helt annat än det EU som väljarna med knapp majoritet sa ja till i folkomröstningen 1994. Att en stor riksdagsmajoritet är beredd att lämna ifrån sig så mycket av sin egen makt och samtidigt inte vill diskutera detta i någon nämnvärd utsträckning är närmast skandalöst.

EU blir allt mer lik en stat med utrikesminister och president. Polisiära och rättsliga frågor förs över till unionsnivån. EU blir i praktiken en försvarsrallians på samma sätt som Nato då det skrivs in att medlemsländerna är tvungna att försvara varandra och man säger klar och tydligt att ett EU-försvar ska byggas. Sociala tjänster görs till en handelsfråga och det kommer att bli svårt att hindra att stora privata bolag från andra länder köper upp viktiga delar av vår offentliga sjukvård och utbildningssektor. De stora ländernas makt ökar på de mindre ländernas bekostnad. I samma takt som byråkraterna i kommissionen och juristerna i EU:s domstol får nya befogenheter minskar demokratin och det folkliga inflytandet.

Man kan ju tycka att EG-domstolens utlåtande i Vaxholmsmålet borde fungera som en väckarklocka. Om inget görs kan domen få förödande konsekvenser för anställda i Sverige. Vaxholmsdomen slog öppnar ju upp för social dumping när utländska företag kan skicka personal att arbeta för lägre löner. Detta kan få stora konsekvenser inte minst i Örebro län med stora arbetsgivare som Atlas Copco i Örebro (1400 anställda), Ericsson i Kumla (700), Bofors (500) och hela den offentliga sektorn. Utländska arbetare är självklart välkomna, men då förstås för att arbeta på samma villkor som svenska.

Men det går fortfarande att stoppa innehållet i Vaxholmsdomen. Vänsterpartiet kräver att Sverige får ett undantag i Lissabonfördraget för kollektivavtalen och konflikträtten. Förhandlingspositionen torde vara god eftersom riksdagen inte har ratificerat fördraget. Att länder får undantag från tunga politikområden är inte ovanligt. Några exempel: Tyskland, undantag för transport- och statsstöd, Danmark och Storbritannien, undantag för EMU, Storbritannien och Polen för rättighetsstadgan och Irland för säkerhets- och försvarspolitiken. Det här är omfattande undantag från tunga politikområden, så varför skulle inte vi kunna få ett undantag för vår arbetsmarknadsmodell? Det hänger bara på den politiska viljan hos regeringen och socialdemokraterna.

Det borde vara självklart att en så stor maktöverföring som sker med Lissabonfördraget måste godkännas eller förkastas i en folkomröstning och inte via ett beslut i riksdagen. Särskilt som riksdagen inte kan sägas vara legitim att fatta beslut i frågan eftersom de EU-positiva partierna vägrade att diskutera frågan i senaste valrörelsen.

Regeringen och socialdemokraterna säger ofta att de vill ha en bred diskussion om EU bland medborgarna. Men det är bara med en folkomröstning som en sådan bred diskussion kan komma till stånd, det visar ju de två folkomröstningar som vi hittills haft om EU-frågan. Men de EU-entusiastiska partierna är väl rädda för att folket ska rösta ”fel” som i EMU-folkomröstningen. Fråga folket om EU:s nya grundlag. Låt oss folkomrösta!

Vi startar därför idag vår kampanj Fråga folket i Örebro län.

Mussie Ephrem, EU-ansvarig Örebro län (v)
Jens Holm, EU-parlamentariker (v)

Norge kan bli det första europeiska land som erkänner Västsaharas självständighet!

Norska partier vill erkänna Västsahara

Västsahara är en nästan bortglömd fråga i svensk politisk debatt, även om samtliga svenska partier stöttar landets rätt till självbestämmande enligt FN-stadgan. I Norge, däremot, har flera politiska partier tagit betydligt starkare ställning mot ockupationen. Det tydligaste ställningstagande man kan göra i den frågan är naturligtvis att kräva att den norska regeringen erkänner Västsahara som en självständig stat, genom att upprätta diplomatiska relationer med exilregeringen Sahariska Arabiska Demokratiska Republiken (SADR). Ett åttiotal av världens länder har redan gjort det sedan Västsahara unilateralt utropade sin självständighet 1976, och bland annat Afrikanska Unionen erkänner SADR som Västsaharas legitima regering. (Marocko är därför det enda afrikanska land som inte är medlem i AU.)

Ett stort antal norska partier, ungdomsförbund och organisationer har redan krävt att regeringen erkänner SADR, och flera verkar vara på gång att göra det. Redan nu kräver två av landets regeringspartier (Senterpartiet och Sosialistisk Venstre) att Norge erkänner Västsaharas självständighet, medan Arbeiderpartiet ännu inte tagit ställning för detta -- men dess ungdomsförbund stöttar ett erkännande och lobbar för detta inom partiet. I oppositionen kräver liberala Venstre att Norge erkänner SADR, och ungdomsförbunden från Venstre, konservativa Høyre och Kristelig Folkeparti begär samma sak. I själva verket kräver ALLA norska politiska ungdomsorganisationer att regeringen ska erkänna Västsaharas självständighet, med undantag för främlingsfientliga Fremskridtspartiets ungdomsförbund.

Förutom de politiska partierna har dessutom ett stort antal fackförbund, människorättsorganisationer, studentförbund och liknande rest samma krav -- inklusive norska LO -- och den statliga oljefonden bojkottar alla företag som ägnar sig åt illegal exploatering i Västsahara, eftersom detta bryter mot folkrätten och FN:s resolutioner. Kommer Norge att bli det första europeiska land som erkänner Västsaharas självständighet?