Domen utmanar hela det svenska kollektivavtalssystemet!

EU:s domstol anser att Byggnads blockad av bygget i Vaxholm 2004 var ett hinder för friheten att erbjuda tjänster som inte var motiverad av hänsyn till arbetstagarna.

Det lettiska företaget försattes i konkurs efter blockaden och Lettland har protesterat mot den svenska hållningen.

Enligt domstolens pressmeddelande är rätten att vidta fackliga stridsåtgärder en grundläggande rättighet. Men stridsåtgärderna måste vara grundade på tvingande hänsyn till allmänintresset.

Domstolen anser att en blockad av byggarbetsplatser kan vara ett sätt att garantera utsända anställda deras arbets- och anställningsvillkor. Men stridsåtgärderna kan inte vara motiverade av att tvinga fram en anslutning till byggnadsavtalet.

Domstolen konstaterar att arbetsgivare är skyldiga att uppfylla vissa regler som gäller arbetstagarna enligt utstationeringsdirektivet.

Dotterbolaget till det lettiska företaget Laval blev i november 2004 utsatt för en facklig blockad sedan förhandlingarna om kollektivavtal med fackförbundet Byggnads misslyckats.
Företaget tvingades så småningom ge upp det pågående skolbygget i Vaxholm och kontraktet med kommunen revs upp. Blockaden ledde till att bolaget försattes i konkurs.

Arbetsdomstolen (AD) tog i mars 2005 ställning i konflikten genom ett provisoriskt beslut. Då bedömde AD att den fackliga blockaden inte stred mot reglerna. Men AD tog inte slutlig ställning, utan valde att vända sig till EU:s domstol och bad om hjälp med bedömningen.

Den lettiska regeringen har protesterat mot den svenska hållningen. Lettland ser den fackliga blockaden som ett brott mot EU:s grundlagar som garanterar fri rörlighet över gränserna.

Domen från EG-domstolen i Vaxholmsmålet innebära i praktiken att det är fritt fram för social dumpning. Detta går på tvärs mot det tjänstedirektiv som socialdemokraterna påstod skulle garantera rättvisa. Domen går på tvärs mot den rättighetsstadga som anhängarna av EU påstår garanterar strejkrätten.

Fråga folket om EU-fördrag!

Vänsterpartiet har inga problem att verka för att hitta olika former av mellanstatliga relationer för att lösa globala frågor effektivt t.ex. klimatförändringen, människohandel och frågor som rör säkerhet och hållbar utveckling. Samtidigt är vi införstådda i det faktum att detta i praktiken innebär att den nationella självständigheten kan naggas i kanten när en stat gör upp med annan stat i en fråga av bindande karaktär. Europa som många andra kontinenter har unika kontinentala frågor som måste lösa inom kontinenten.

EU har genomgått stora förändringar sedan 50-talet. Den enda direktvalda EU-institutionen inledde sin verksamhet på 1950-talet, i mindre skala än idag. Europaparlamentet hade bara begränsad makt i starten men dess storlek och betydelse har växt under de senaste 50 åren. Ledamöterna samlas regelbundet för plenarsammanträden i Strasbourg och Bryssel och debatterar och beslutar i olika ärenden. Parlamentet har idag begränsat inflytande i en del frågor. Bland annat när det gäller stöd till studenter som vill studera utomlands, begränsning av en del av farliga kemikalier eller att se till att nationella fotbollsmatcher visas kanaler som är tillgängliga för alla är bara några exempel på beslut som direkt påverkar allas vår vardag.

Efter det stora misslyckandet i samband med folkomröstningen om EUs konstitution i Nederländerna och Frankrike där medborgarna i dessa länder avvisade konstitutionen, hamnade EUs stats och regeringschefer i limbo och vid Europeiska rådets möte i juni 2007 begärde EU:s ledare att man skulle utarbeta ett nytt reformfördrag vid 2007 års regeringskonferens. Fördraget ska göra det möjligt för EU att hantera aktuella problem och utnyttja sin fulla potential heter det.

Nu skulle man inrikta fördraget på EU:s behov av modernisering och reformer. De viktigaste målen med fördraget skulle vara att EU ska bli mer demokratiskt och infria medborgarnas förväntningar på ett ansvarstagande EU där det råder öppenhet och insyn och där medborgarna kan delta i beslutsprocessen. Samt att EU ska bli mer effektivt och kunna hantera dagens globala frågor, t.ex. klimatförändringen och frågor som rör säkerhet och hållbar utveckling.

Regeringskonferensens slutliga fördragstext antogs under Europeiska rådets informella möte i Lissabon den 18–19 oktober. Texten kommer att undertecknas av medlemsländerna i december 2007. Efter undertecknandet kommer fördraget att ratificeras i de 27 EU-länderna. Nu vill många att det nya fördraget ska träda i kraft före valen till Europaparlamentet i juni 2009.

Det som kallas för reformfördraget innehåller krav på anslutning till EMU, utfästelser om ett gemensamt EU-försvar, en permanent rådsordförande och en EU-utrikesminister. Makten över ett 60-tal politiska områden flyttas från Sverige till Bryssel. Till exempel ska frågor som gäller familjerätt kunna beslutas på EU-nivå.

Det som är intressant här är att å ena sidan påstod ledarna inom EU att målen med fördraget ska vara att EU ska vara mera demokratiskt och öppen för insyn för medborgarna. Alltså först flyttas makten från de nationella parlamenten till EU`s icke folkvalda institutioner och sedan mjöliggörs insyn i beslutsprocessen för medborgarna. Detta är ett motsägelsefullt problem som ger föredragsanhängarna mycket att förklara. Vad reformfördraget handlar om i realiteten är tvång. EU-ledarna, för att inte säga eliten tvingar igenom en omfattande överföring av makt från medlemsländernas parlament till Bryssel och Strasbourg samt gör allt för att undvika folkomröstningar. Tyvärr vägrar svenska socialdemokrater och borgare att ens diskutera att låta folket delta i detta viktiga beslut om sin framtid. För vår del kommer vi kräva att och arbeta för att fördraget ska ställas till folkets granskning.