Politik för solidaritet och frihet eller för rädsla och hot?

94 procent av befolkningen i Sverige är positiva till etnisk mångfald! Det är oerhört glädjande. En liten minoritet är negativa.

Tyvärr har denna minoritet ökat, från 3 till 6 procent. Det oroande är att det är en militant högerextremistisk minoritet som ökar. Uppsala universitet som gjort undersökningen ser ett tydligt samband mellan att andelen extremt främlingsfientliga ökar och Sverigedemokraternas ökningar i valet 2006.

För 10-15 år sedan gick missnöjets röster till partier som Ny demokrati, vars högerpopulistiska politik sedan rasade samman i mötet med verkligheten. Dessvärre var det ett etablerat parti som Folkpartiets krav på språktest och svenskhet i valrörelsen 2002 som åter öppnade dörren för främlingsfientlighet och rasism i politiken. Samma parti som under Bengt Westerbergs ledning tog tydligt avstånd från Ny Demokrati och främlingsfientlighet och rasism. Då beskrevs också flyktingar och invandring som problem. Och nu växer främlingsfientlighet och rasism på ett sätt, öppet och oblygt, som inte skett på ett halvsekel.

Senast är det Sverigedemokraterna i Stockholm som vill neka muslimer medborgarskap. Och på partiets kommunkonferens i Karlskoga nyligen utbyttes idéer om mer främlingsfientlig politik i kommunerna.

Sverigedemokraterna är inte ett parti vilket som helst. Sverigedemokraterna är frontlinjen för de extremt främlingsfientliga och rasistiska högerkrafter som nu ökar. Sverigedemokraterna ska som parti ge legitimitet åt deras politik genom att normalisera främlingsfientlighet och rasism. Extremhögerns strategi är att använda sig av politikens och de offentliga sammanhangens demokratiska tolerans för att sprida intolerans. De demokratiska grundvalarna ska undermineras; traditioner av solidaritet och jämlikhet, allas lika värde och rätt till ett liv utan kränkningar ska ifrågasättas. Extremhögerns debatt bygger på osanningar och rena faktafel, men så är högerextremismens strategi också att ta aktuella samhällsfrågor och vrida debatten om dem åt rasistiskt håll.

Sverigedemokraterna är sprungna ur den rasistiska organisationen Bevara Sverige svenskt. I kölvattnet följer Nationaldemokrater och Nationalsocialistisk front. I deras föreställning handlar det inte om att hålla ihop, utan om att splittra, kategorisera människor i grupper som ställs mot varandra. De blundar för intressekonflikter i samhället, klasskillnader, konflikt mellan arbete och kapital, ojämlikheter mellan könen som är verkliga konflikter som söker sin lösning. Nationalismen lägger konflikterna utanför den egna gruppen samtidigt som det ställs starka krav på att alla ska vara likadana, ingen får sticka ut, ingen får vara för olik, alla ska passa in i en föreskriven mall. Nationalism, främlingsfientlighet och rasismen är en tvångströja, ingen frihetsrörelse. Det är en politik för isärhållande och åtskiljande, "vi" och "dom". Dom andra ska inte ha samma rättigheter som "vi". En sådan politik utgör själva grunden för det apartheidsystem Sverige aktivt bekämpat i många år i andra länder.

Extremhögern spelar på människors rädsla för det okända och arbetar med fientlighet och våld som vapen. Utanför kommunfullmäktige i Örebro i november fotograferades och filmades de som protesterade mot främlingsfientlighet och rasism. Politiker och andra som uttalar sig eller agerar mot främlingsfientlighet och rasism hotas och trakasseras.

Extremhögern avskyr och arbetar aktivt emot demokratins grundläggande värden. Extrem-högern arbetar med odemokratiska metoder men kräver respekt i demokratins namn!
Främlingsfientlighet och rasism kan aldrig förenas med demokrati och frihet.

Ett verkligt demokratiskt samhälle är fritt från främlingsfientlighet och rasism.

Marie Wirde Mussie Ephrem